Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Korta vårdköerna med tipp-ex i journalen

Vi läkare har ett eget ansvar för vår stressiga arbetsmiljö. Det är dags att kavla upp rockärmarna och sluta dubbeldokumentera.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Många patienter väntar på att träffa en läkare, precis som vanligt en kväll akutmottagningen. Jag sitter framför datorn och talar in en inskrivningsanteckning i diktafonen. Denna patient är, liksom de flesta andra, multisjuk och ofta i behov av sjukhusvård.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Jag känner henne väl sedan innan och allt står i journalen: boende, hemtjänstinsatser, anhöriga, ärftlighet för sjukdomar, alkohol- och rökvanor, tidigare och nuvarande sjukdomar. Den här delen av arbetet går därför enkelt; jag upprepar bara tidigare anteckningar. Det är också just det som är så svårt att förstå. Informationen finns ju redan. Varför måste den föras in igen?

Läkare lägger i genomsnitt en dag i veckan på administration och dokumentation, enligt en ny rapport från konsultbolaget McKinsey. Krångliga IT-system stjäl tid från patienterna, och skapar en stressig arbetsmiljö som leder till ökade sjukskrivningar. Läkarkåren mår inte särskilt bra. Det positiva är att vi kan bota oss själva.

“Vi har ett eget ansvar för vår arbetssituation” skriver ST-läkaren Adel Abu Hamdeh i en krönika i Dagens medicin. Han inspireras av en kurskamrat som använde tipp-ex för att sudda bort oväsentligheterna i inläsningsmaterialet, i stället för att anteckna dit extra information. Metoden är kanske inte att rekommendera i alla lägen, men Abu Hamdeh och hans kursare är något på spåren.

Tillbaka till akutmottagningen. När jag har dikterat det aktuella - anledningen till att patienten söker vård den här kvällen - går jag över till läkemedelslistan samt röntgen- och provsvar. Trots att uppgifterna redan finns i journalsystemet går de inte att kopiera över till inskrivningsanteckningen. Man kan tycka att detta borde vara en enkel sak att lösa för en smart IT-ingenjör. Det har länge pratats om bättre användarvänlighet och visst har små förbättringar skett. Vad som behövs är dock inte förändring med myrsteg, utan med elefantkliv. Eller tipp-ex.

Ett fem minuter långt diktat på akuten består uppskattningsvis av tre till fyra minuter rena upprepningar. Minuter som jag hade kunnat ägna åt patienten näst på tur. Ofta får politiker, administratörer och konsulter skulden för dokumentationsbördan. Nog ligger det en del i kritiken, men vi läkare är i ärlighetens namn inte särskilt bra på att tillvarata våra dagar effektivt.

Standardiserad arbetstidsplanering är McKinsey lösning på tidsslöseriet. Renskrivet på konsultspråk betyder det: Betala oss för att räkna ut vad läkare ska göra. Om läkarkåren tycker att detta är en dålig idé, är det dags att agera. Det finns gott om bevis för att det går att ändra rutiner för journalföring, med eller utan stöd från IT-kontoret. Framtidens vårdavdelning på Östra sjukhuset i Göteborg bytte exempelvis ut de traditionella, långa anteckningarna mot mer koncisa vårdplaner.

Trots att medicinen ständigt utvecklas journalför vi på samma sätt. Det håller inte. Ut med det gamla, och in med det nya. Att skriva bättre journaler är inte direkt hjärnkirurgi, men kräver kanske lite tipp-exande.