Nooshi Dadgostar skrider mot "brudkammaren arm i arm med Jimmie Åkesson". Ebba Busch följer med som tärna och Ulf Kristersson som best man. Det är så Dagens Nyheters kulturskribent Per Svensson beskriver den pågående regeringskrisen. Om de två sistnämna följer med in i brudkammaren förtäljer inte texten.
Svensson är "konfunderad" över situationen. Många som stannar vid hans märkliga val av bildspråk är sannolikt också konfunderade. Varför ligger äktenskapsmetaforer så nära tillhands när kvinnliga politiker inte agerar "rätt" enligt betraktaren?
Konstkritikern Boel Ulfsdotter skrev i en krönika i Borås Tidning om hur Ebba Busch i en partiledardebatt stod "brud till Sverigedemokraterna". Hon gjorde det dessutom, vilket Ulfsdotter var mycket noga med att påpeka, "helt klädd i vitt". Hennes klädval, fick vi förstå, var tydligt "sexualiserande istället för att ge bilden av en intellektuell kvinna".
LÄS MER: KD – liten men viktig spelare på högerkanten
Metaforerna och den symbolik som bär upp dem härstammar i rakt nedstigande led från Lenins idéer om det objektiva klassintresset. Varje samhällsklass har enligt denna idé ett klassintresse som kan beskrivas med vetenskaplig precision. Klassförrädare av olika slag har aldrig setts med blida ögon, varken nu eller då. Samma logik ligger bakom dagens misogyna kommentarer om kvinnliga politiker. Skillnaden är att de påstås svika sitt kön snarare än sin klass.
När politiker som Ebba Busch agerar misshagligt måste de därför hånas på något vis. Deras politiska vägval förminskas och reduceras till att vara svek mot gruppens intresse. Ulfsdotter förklarade därför att Busch använde sin ställning för att "proklamera den moderna kvinnans reträtt". Lilla gumman vet inte sitt eget bästa!
Kvinnliga partiledare som "gör fel" blir ofta sönderanalyserade på ett sätt som aldrig hade passerat om de, underförstått, gjort rätt. Eller på det sätt som deras manliga kollegor förstås och förklaras. En kvinnlig partiledare som står upp för värdegrundens samtliga grundpelare och dessutom kritiserar SD på rätt sätt är stark, självständig och principfast. En kvinnlig partiledare som gör fel går till sängs med fienden.
Det påminner om hur personer med någon form av minoritetsbakgrund beskrivs som "husblattar". Även de anses oförmögna att förstå att deras objektiva kollektiva intresse är att sympatisera med partier som mest av alla stoltserar med sin antirasism, kritik av SD och slapp rättspolitik. Fattar de fel beslut lismar de för den vita husbonden och söker favörer hos sina förtryckare.
LÄS MER: Klart att kvinnor ska ge sig in på aktiemarknaden
Näthat med en sexualiserande ton drabbar ofta kvinnor i offentligheten. Det är något provocerande med kvinnor i politiken som agerar i enlighet med sina övertygelser. För många, både från höger och vänster, ligger det nära tillhands att börja dra in deras kön, klädsel och temperament. Misogynin ligger ständigt och puttrar under ytan.
Men medan näthatet i offentligheten unisont fördöms letar sig dess mer städade variant in även i dagstidningarnas spalter. Svenssons och Ulfsdotters metaforer är två exempel på detta. Men egentligen handlar det i deras fall inte om något latent hat mot kvinnor. Snarare vittnar det om en frustration över att borgerliga partier kan tänka sig att ta stöd från SD för att bilda en regering. I Svenssons fall är det en irritation över att V inte kan tänka sig att agera dörrmatta åt S utan att ställa upp några villkor.
Varningarna om att 1930-talet kommer återupprepas har slitits ut till den milda grad att de därför har börjat ersättas av insinuationer om att det finns något undergivet med kvinnorna som "gifter sig" med Åkesson. Men det som har hänt den senaste veckan är helt enkelt att ett antal partier, med sinsemellan motstridiga politiska övertygelser, försöker maximera sitt inflytande, vilket är ytterst rationellt för en politiker.
Vänsterpartiet är tydliga med att de inte tänker släppa fram någon borgerlig regering. Deras underkännande av S-regeringens politik var ett sätt att tydligt markera var gränsen går för V:s tolerans. Kristdemokraterna, tillsammans med Moderaterna, vill förstås kapitalisera på konflikten för att få igenom sin egen politik. Det går alldeles utmärkt att beskriva dessa skeenden utan att nedlåta sig till ett gubbsjukt språkbruk.
LÄS MER: Det snurriga är att regeringen hållit så länge
LÄS MER: Det är inte SD som gör att Sverige påminner om Ungern
