Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: Kommunens saltade räkningar

Avgifterna som småföretagare måste betala till kommuner är ofta höga och godtyckligt bestämda.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

En av förra årets stora kommunala skandaler var den överdebitering som Göteborgs stad utsattes för av advokatbyrån Front Advokater. En låg timkostnad relativt konkurrerande byråer kompenserades med ett överuttag av antal timmar. Förfarandet var inte unikt och har förekommit även i andra kommuner.

Göteborgs stad hamnade i en rättsprocess med Front advokater, vars utgång fortfarande inte är klar. Oavsett utgång har kommunen i varje fall en möjlighet att upphandla juridiska tjänster med andra byråer. Det är en öppen marknad. Passar inte Front advokater kan en annan byrås tjänster köpas i framtiden.

Samma valmöjligheter har inte Göteborgs företagare som av ett eller annat skäl behöver söka kommunalt tillstånd eller få en miljöinspektion utförd. Man får betala vad kommunen debiterar. Inspektioner kräver planering, besök och eventuella återbesök. Allt ska bekostas av företagaren.

Hur taxan för dessa besök sätts och hur lång tid det tar beslutas av varje enskild kommun. Det innebär att priset kan skilja sig åt beroende på vilken kommun företaget verkar i. Dessutom händer det att kommuner, däribland Göteborgs stad, gör precis som Front advokater gjorde mot kommunen.

Sara Eriksson driver frisersalongerna Klipparna i Göteborg. Som alla företagare i den branschen får hon besök av miljöförvaltningen för en obligatorisk miljötillsyn. Inget konstigt med det. Men efteråt kom en faktura på 37 000 kronor.

Inspektionen hade varat i en timme och en minut. Och sedan genomfördes ett halvtimmeslångt samtal med två frisörer som hyrde in sig hos Eriksson. Men staden fakturerade för 31 timmar, till en taxa av 1221 kronor per timme.

Enligt Eriksson visade inspektören inget intresse för att hjälpa salongen att bli bättre (två smärre anmärkningar gjordes). "Inspektören verkade över huvud taget inte vara särskilt påläst om vad som gäller i en frisersalong och det var liksom inte tal om någon form av samarbete. Tvärtom", berättar Eriksson (Tidningen näringslivet 11/6).

Att en kommunal inspektör inte visar något engagemang är en sak. Men kommunen hade saltat fakturan, och det rejält. Sex stycken arbetsresor hade fakturerats. Detta trots att samtliga frisörer var samlade under samma miljötillsyn. Salongen debiterades även för själva bokningen som tog några minuter.

Eriksson tog strid med kommunen. Hon överklagade till Länsstyrelsen som sänkte fakturan till 17 000. Fortfarande mycket, i synnerhet för en frisörsalong, men inte hutlösa 37 000. Miljöförvaltningen i Göteborg har nu dessutom förklarat att de ska ändra sina rutiner, vilket är berömvärt.

Men många är nog inte lika stridbara som Eriksson. De tänker säkert att kommunen alltid gör rätt och tar betalt på ett korrekt vis. Man vill inte vara till besvär eller har inte tid och ork att bråka. Hur stort problemet är med saltade kommunala fakturor är därför svårt att veta exakt. Är Erikssons upplevelser unika? Eller finns det många andra frisörer, krögare och andra näringsidkare som råkat ut för orimligt höga fakturor?

LÄS MER: Fri kultur förutsätter fria tyglar

Näringslivets regelnämnd (NNR) gör varje år en stor enkät där varje kommun får svara på vilka avgifter som tas ut för sådant som livsmedelskontroll, serveringstillstånd och bygglov. Enkätsvaren visar att det i Västsverige handlar finns avsevärda skillnader mellan kommunerna.

Ett serveringstillstånd kostar 5 500 kronor i Lerum, på Tjörn är motsvarande avgift 14 100. Den sammanlagda bygglovsavgiften för ett hypotetiskt bygglov kan skilja sig tiotusentals kronor mellan olika västsvenska kommuner. I Bollebygd är kostnaden 9 000 kronor medan det i Tranemo uppgår till 60 000. Det finns inget gott skäl till att det ska vara dyrare att driva en restaurang på Tjörn än i Lerum.

Det är godtycket som skapar den sortens situationer som Sara Eriksson i Göteborg drabbades av. Ett mer enhetligt system med förutsägbara taxor och rutiner vore onekligen önskvärt. Det skulle minska förekomsten av saltade räkningar som företagarna i många fall bara får acceptera.