Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Göran Värmby: Kolväten - ett utsläpp som borde åtgärdas

Stora tankfartyg släpper ut lika mycket kolväten som alla källor till lands. Kolväten som i sin tur kan leda till hälsofarliga ozonvärden.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Ibland utmålas vi vanliga medborgare som miljöbovar när vi äter mat, åker bil, använder plastpåsar eller flyger till Gran Canaria. Jag kan då inte låta bli att tänka på de drygt 750 tankfartyg - så kallade Very Large Crude Carriers eller VLCC - som fraktar råolja på världshaven åt företag som Exxon Mobil, Shell, BP med flera. Det mesta av oljan lastas i Persiska viken och levereras till olika länder och raffinaderier i Asien och Europa.

För några år sedan fick jag reda på att dessa fartyg släpper ut enorma mängder kolväten som avdunstar från råoljan som man fraktar (DNV rapport Triality Tanker 2010). Fenomenet är välkänt i oljebranschen som ”sea losses”. Mängden man släppte ut 2010 motsvarade nästan hela EU´s sammanlagda landbaserade utsläpp av kolväten (från transporter, industrier, kolkraftverk mm). Idag har säkerligen fartygen ”gått förbi” EU ifråga om dessa utsläpp eftersom antalet fartyg ökat med 50 procent och EU minskat sina utsläpp med 20 procent.

Hade jag inte ”varit med i branschen” hade jag knappast kunnat hitta dessa fakta i DNV-rapporten, som vi använde för ett fartygsprojekt i Göteborg. Teknik finns sedan länge för att återvinna denna typ av utsläpp. DNV – Det Norske Veritas – ett känt konsultföretag inom sjöfart och offshore – presenterar dessutom ett förslag med flytande naturgas (LNG) som drivmedel där kolväteutsläppet från tankfartyget återvinns och används som extra bränsle. Uppskattningsvis 10 procent av dessa kolväteutsläpp består av metan (naturgas) med bra bränslevärde och ca 25 gånger större växthuseffekt än koldioxid.

IMO´s (FN´s organ för internationell sjöfart) regler för dessa utsläpp har inte ändrats sedan DNV gjorde sin studie. Vissa initiativ har tagits inom den norska oljeindustrin men i övrigt har inte mycket hänt vad jag kan se, utöver de ”minimizing procedures” som IMO föreskriver. Debatten om fartygsutsläppen har handlat om framförallt klimat och svavel.

Det är dock ytterst märkligt att dessa stora utsläpp av miljö- och hälsofarliga kolväten inte uppmärksammats. Mängder av experter och myndighetspersoner, inte minst inom sjöfartsbranschen, måste rimligen känna till dem. Har FN med sina olika miljöorgan fört upp det på sin agenda och informerat ansvariga politiker i medlemsländerna? Som man gör med klimatfrågorna. Politiker, media och allmänhet måste få ta del av fakta i denna typ av eftersatta frågor för att kunna skapa opinion för åtgärder.

Man kan även undra om dessa utsläpp bidrar till att vi fortfarande regelbundet överskrider gränsvärden för marknära ozon i såväl Göteborg som andra områden i Sverige och Europa. Värdena i Göteborg är tidvis desamma som 1975, vilket garanterat är okänt för de flesta. Marknära ozon, som är hälso- och växtskadande, bildas av kolväten och kväveoxider under inverkan av solljus. Förhöjda halter i Göteborg och Sverige beror enligt forskare på Svenska Miljöinstitutet IVL i Göteborg på just långväga transporter av föroreningar. Här finns anledning att återkomma