Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Bild: ADAM IHSE / TT

Karin Pihl: Klimatpolitik är bättre utan klimatpanik

Göteborgs Stad ska inte utlysa klimatnödläge. Det är bra. Att få panik brukar inte vara ett bra sätt att lösa problem.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det råder inte klimatnödläge i Göteborg. Det beslutade kommunfullmäktige på torsdagen. Politikerna debatterade frågan efter att en lista med 1 200 namn samlats in. Inspirationen kommer från enskilda städer i bland annat Storbritannien, Österrike och Kanada, där klimataktivister pressat politikerna att utlysa ett nödläge. Vad det innebär i praktiken är dock lite oklart. Enligt Karin Pleijel (MP) betyder det att kommunen ansluter sig till ”en global insikt”. Men den förmenta insikten uteblev. Det slutade med att förslaget röstades ner, till många klimataktivisters besvikelse.

Kritiken mot att utlysa klimatnödläge handlar framförallt om att det bara blir symbolpolitik och att det viktigaste är att genomföra konkreta åtgärder. Kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M) menade att klimatnödläge för tankarna till panik. ”Men det är ju panik”, kontrade Johan Zandin (V).

Att klimatförändringar sker och att människans fossilberoende måste brytas är ett faktum. Ingen vet exakt vad klimatförändringarna kommer att leda till – det är mycket svårt att sia om framtiden, det enda man kan göra är mer eller mindre kvalificerade gissningar – men alla är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska. Men är panik verkligen det bästa sättet att tackla problemet på?

Knappast. Klimatfrågan kräver långsiktiga, välavvägda och genomtänkta åtgärder. Att ha panik brukar inte bidra till att man hittar förnuftiga lösningar på problem. När en människa upplever panikkänslor är det för att hjärnans primitiva överlevnadsinstinkter slår till. Stresshormonerna höjs och den delen av hjärnan som styr rationellt tänkande slås av. Rådet ”ta ett djupt andetag” brukar uttalas av en anledning.

Översatt till ett politiskt sammanhang innebär det djupa andetaget att man inte kastar sig huvudstupa in i politiska åtgärder, utan utreder förslagen innan de verkställs. Att exempelvis förbjuda inrikesflyg låter som en kraftfull åtgärd, men den som tänker efter kommer nog fram till att det är bättre att börja med att underlätta tågtrafik.

Därmed inte sagt att Göteborgspolitikerna inte kan göra något. Göteborgs Stad kan inte ensamt rädda klimatet, men det är ingen anledning till att luta sig tillbaka och rulla tummarna.

En klimatåtgärd, som dessutom skulle spara pengar, är att minska kommunens resor. Göteborgs Stad verkar ta lite väl lätt på sin resepolicy. Förra året avslöjade GT att två tjänstemän flugit till New York för en 15 minuter lång presentation. En annan skandal handlar om att tjänstemän på Intraservice, förvaltningen för IT-frågor, rest runt halva jorden till bland annat San Fransisco, Las Vegas och Seattle, i högst oklart syfte. Varför inte slå två flugor i en smäll: Konferenser och möten ska i största möjliga mån ske i Göteborg och i kommunala lokaler. Då sparar man in inte bara på kostnader utan får även ner utsläppen.

Ett miljöproblem som rör klimatet och dessutom drabbar göteborgarna här och nu är luftföroreningar. Luften i Göteborg har för höga halter av kvävedioxid, som bildas i förbränningsmotorer. Detta orsakas delvis av utsläpp från hamnen. Men det största problemet är vägtrafiken. Hårt trafikerade leder innebär höga halter av skadliga partiklar i luften vi andas. Åtgärder som förbättrar luftkvaliteten bidrar alltså till att minska klimatpåverkan. Här spelar stadsplaneringen in. Ska människor tvingas åka långa sträckor med bil eller ska kollektivtrafik och tät bebyggelse främjas? Var man landar spelar inte bara roll för stadens utformning, utan också för luftkvaliteten och stadens klimatavtryck.

Politikerna borde ägna mer tid åt att fundera på sådana här handfasta åtgärder än att diskutera om det är bra eller dåligt att drabbas av panik.