De kallar sig själva ”Letzte Generation” – den sista generationen. I folkmun benämns de kort och gott ”Klimakleber” – klimatklistrare. I flera veckor har aktivisterna blockerat infartsvägar och trafiktunnlar i Tysklands huvudstad Berlin genom att klistra fast sig på vägbanan. Varje dag. Fram till i måndags. Då hindrade aktivisterna brandkåren från att nå fram till en svårt skadad kvinnlig cyklist som klämts fast under en lastbil. Kvinnan vårdas nu för livshotande skador på intensiven. Händelsen har lett till ett tillfälligt avbrott i aktionerna men aktivisterna har lovat att snart vara tillbaka och stoppa trafiken igen.
Det säger sig självt att sabotage av det här slaget inte kommer rädda miljön eller driva klimatarbetet framåt. Tvärtom väcker de en naturlig ilska och avsky. För de flesta som drabbas innebär det mest obehag och förseningar, men i många enskilda fall kan förstås konsekvenserna av att inte hinna fram till det där mötet med barnen, anställningsintervjun eller ett sista farväl innebära mer eller mindre små privata katastrofer. I extremfallen kan det som i fallet med cyklisten handla om liv eller död. Det är moraliskt oförsvarligt.
Sverige har hittills varit relativt förskonat från liknande aktioner. Systerorganisationen ”Återställ våtmarker” anordnade inför valet en handfull liknande aktioner i Stockholm. Då var det en ambulans som försenades. Så sent som förra veckan dömdes flera av dessa aktivister för sabotage. Straffet blev i de flesta fall villkorlig dom. Det innebär att de kan dömas till fängelse om brottsligheten upprepas.
Det är viktigt att samhället markerar hårt mot den här typen av aktioner och inte låter sig förledas av resonemang om ”goda motiv”. Det finns inget gott i att strunta i konsekvenserna av sina handlingar på bekostnad av andra människor.
Ett skäl till att blockaderna blivit så omfattande i Berlin är att aktivisterna endast dömts till böter, vilka de lätt kan betala genom crowd-funding. Det har fått de tyska oppositionspartierna till höger att kräva förbud och straffskärpningar.
De svenska aktivisterna ingår i samma formella nätverk som de tyska och länkar till varandras hemsidor. Aktivister deltar även i varandras blockader. I aktionen utanför Stockholm syntes även plakat på tyska. Däcksabotagen i Göteborg tidigare i år hade hämtat sin inspiration från Storbritannien.
Det är viktigt att se detta för vad det är: Våld som drabbar oskyldiga. Det går inte att jämföra med 1980-talsets civila olydnadsaktioner där miljöaktivister ockuperade oljeplattformar eller band fast sig vid träd. Sådana aktioner slog inte sönder vanliga människors vardag.
Både M och SD har signalerat att sabotage inte kan accepteras av samhället, även om det sker under klimatflagg. Det är bra. Förhoppningsvis är domstolarna beredda att använda hela straffskalan. Tanken att ändamålet helgar medlen är lätt förförisk för idealistiskt lagda ungdomar. Men ”att ta lagen i egna händer” är inte bara odemokratiskt – det slutar som oftast i mänsklig tragedi och att syftet motverkas. Den gröna terrorn är inte vackrare än annan terror. Den måste strypas i sin linda.
LÄS MER: Den gröna terrorismen är snart här om vi inte ser upp
LÄS MER: Klimatextremismen är bara radikalismens senaste skepnad
LÄS MER: Miljöaktivismens moraliska korståg börjar nu
