Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Klimatbeskatta gärna allt som rör sig men lämna barnen i fred

Flygskam och konsumtionsstopp är en sak. Att uppmana folk att inte skaffa barn för klimatets skull är snudd på fanatism. Dessutom är det ett tecken på en anti-humanistisk världsbild.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

“Vill du göra en stor insats för klimatet – skaffa inte barn”, är rubriken på en artikel i Dagens Nyheter (1/4). Med utgångspunkt i en studie från Lunds universitet radar DN upp sådant som påverkar klimatet negativt.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Att inte skaffa barn är tydligen 20 gånger så effektivt som att leva ett bilfritt liv, förutsatt att ens avkomma skulle vara lika omoralisk och skaffa barn i framtiden. DN länkar också till en studie av tre ekonomiforskare som, med inspiration från Kinas ettbarnspolitik, drar slutsatsen att en “barnskatt” vore bra för klimatet.

Vänta nu – va? Straffskatt på barn, är det ett förslag som okritiskt lyfts upp av Sveriges största dagstidning? Texten är förvisso publicerad den 1 april. Det rör sig dock inte om något skämt. Kampen mot global uppvärmning har nått livmodern, i något slags upphottad variant av Malthus idéer om en stundande befolkningskatastrof.

Här slutar klimatdebatten att handla om politiska lösningar på växthuseffekten och börjar likna en religion. Frälsaren har anlänt i form av en skolstrejkande 16-åring. Idén om uppoffring är central. Det är en sak om det handlar om att sluta köpa onödiga prylar, men nu avkrävs vi det ultimata offret.

I Gamla testamentet får Abraham en uppmaning från Gud att offra sin äldste son Isak, eftersom det är det yttersta beviset på hängivenhet. I klimatdebatten handlar det förvisso inte om att offra redan existerande barn, men tankegången är densamma. Vi måste avstå det mest älskvärda för det högsta goda, i detta fall ett klimatneutralt liv.

Det är fascinerande att förespråkarna av “flerbarnsskam” inte ser de totalitära och anti-humanistiska dragen i hela idén. En humanistisk utgångspunkt är att klimatet och miljön måste värnas eftersom det blir surt för oss människor om vi måste leva med naturkatastrofer och övergödda sjöar – inte för att naturen har ett högre värde än vad vi har.

Vi som lever i dag måste ta hand om miljön just eftersom kommande generationer inte ska behöva bo på en soptipp. Men nu är det alltså bra om det inte blir några kommande generationer över huvud taget. I vart fall ska de bantas, eftersom livet förlorar i värde om det inte bidrar till klimatet. Barnlösförespråkarna propagerar säkert för färre barn i all välmening, men grunden i deras resonemang är att mänskligt liv inte har ett särskilt högt värde i sig.

Frågan är också vad för politik som är tänkt att komma ur detta. Att införa ettbarnspolitik à la Kina är inte det enda förslaget. SvD:s kulturchef Lisa Irenius funderar över om det kan vara rimligt att korta föräldraförsäkringen eller på andra sätt göra det obekvämt att ha fler barn. “Olika värden måste läggas mot varandra”, skriver hon (21/4 2018).

Det skulle innebära en helomsvängning i svensk nativitetspolitik, från inställningen att staten bör underlätta livet för kvinnor som föder barn till att det ska ta emot att bli förälder. Det är dock en stor skillnad mellan att stödja föräldraskap – om man inte vill ha barn är det bara att låta bli – och att på olika sätt försöka hindra människor från att bilda familj. Det senare blir lätt totalitärt.

Den kinesiska ettbarnspolitiken handlade inte bara om ekonomiska straff utan också om tvångsaborter och tvångssteriliseringar. Även den svenska staten har en rätt osmickrande historia på det området. Under 1930- och 40-talen steriliserades folk som ansågs vara ett hinder i bygget av samhällets stora mål, som då inte var klimatneutralitet utan en “ren” folkstam. I praktiken handlade det om tvång. “Lösaktiga” kvinnor, funktionsnedsatta, romer och andra blev av med sin fertila förmåga för folkhemmets skull.

Nej – det kommer inte att bli som på 30-talet. Staten kommer inte att börja tvångssterilisera hejvilt för att några klimatfanatiker fritänkt lite grann i tidningen. Men det gäller ändå att se upp med anti-humanistiska idéer, var än de uppkommer.

För även om de mildaste formerna av klimatsanktioner införs för föräldrar – som en extra ruta i deklarationen – hur kul är det att växa upp och veta att man blivit straffbeskattad enbart för att man existerar? Det är fascinerande att förespråkarna av “flerbarnsskam” inte ser de totalitära och anti-humanistiska dragen i hela idén