I går tog sommarlovet slut för riksdagens ledamöter. Klockan 14 öppnades riksmötet under högtidliga former med pompa och ståt.
I år kunde statsminister Stefan Löfven sjunga nationalsången med lättad stämma. Annan stämning var det några veckor efter förra riksdagsvalet, då Sverigedemokraterna var det enda partiet som framstod som vinnare. Ett nyval avvärjdes genom den måttligt populära Decemberöverenskommelsen och Löfven kunde andas ut.
Vad har regeringen uträttat under året som gått? Dessvärre har Löfvens regering inte bara varit parlamentariskt svag, utan också svag på idéer. Det är illa då Sverige står inför stora utmaningar som kräver lösningar.
En uppenbar utmaning är den stora migrationsströmmen. Att det krävs politiska åtgärder för att säkerställa att de nyanlända så snart som möjligt får arbete och se till att det finns bostäder är ingen nyhet. Alla vet detta. Tyvärr har regeringen gett förvirrade och ofta oklara besked. Det är olyckligt, eftersom det givetvis bara är regeringen som kan genomföra nödvändiga politiska reformer. En nationell samordning där Löfven sätter sig ner med företrädare näringslivet och civilsamhället för att diskutera räcker inte.
Vilka konkreta idéer har regeringen för att hantera migrationen, både kort- och långsiktigt? Ingen vet, troligtvis inte statsministern heller. Alliansen framstod under sin andra mandatperiod som trött och med få reformidéer. Det bådar inte gott att den socialdemokratiska regeringen redan under sitt första år framstår som mer håglös än vad den föregående moderatledda regeringen någonsin var.
Stefan Löfven är inte den enda bland statsråden som håller märkbart tyst om viktiga framtidsfrågor. Det största avtrycket utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) gjort under året är antagligen den videofilm han spelade in där han hälsar att han tror på Sveriges lärarkår. Det duger inte. Ökade ekonomiska resurser kommer inte att vända resultaten. Att satsa på utbildning för att minska arbetslösheten bland ungdomar är bra, om det rör sig om yrkeshögskolor som leder till jobb. Men att använda högskoleplatser för att maskera arbetslöshet för däremot inget gott med sig.
”Sverige är mer än ett avgränsat geografiskt territorium. Det är en gemenskap”, inledde statsministern sitt tal med. Det är helt sant. Men ska denna gemenskap fungera, även i tider med omfattande migration, krävs något mer handlingskraftigt och konkret än vad Löfven hittills presterat. En bra början vore att söka blocköverskridande överenskommelser. Detta kräver både kompromisser och politiskt nytänkande från regeringen.
Sverige är ett stabilt land och håller inte på att slitas sönder. Det är dock ingen ursäkt för att inte ta itu med de omfattande problem som finns.