Kappvänderi på löfvenska

Löfven försöker sätta bilden av att Socialdemokraterna är ett parti som tar ansvar, som förhåller sig till verkligheten inte bara i ord utan också i handling och som drivs av en vilja att skapa ordning och reda. Problemet är att det inte är sant, skriver Alice Teodorescu.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Varför ljuger Stefan Löfven? Varför kommer han gång på gång undan med det? Var är alla de - journalister, partikamrater och twittrare - som ”granskat” och brunmålat alla oss som pekat på orimligheten i den svenska migrationspolitiken nu när landets socialdemokratiske statsminister under en presskonferens i Vita huset i veckan framhöll att: ”Vi ärvde en migrationslagstiftning som inte var en hållbar lagstiftning, vilket innebar att vi 2015 tog emot 163 000 asylsökande”.

Löfvens uttalande under besöket hos Donald Trump är ingen tillfällighet eller ens en felsägning. Vid en partiledardebatt i riksdagen i höstas dundrade Löfven från talarstolen: ”Vi har lagt om den flyktingpolitik som var ohållbar och som grundades under den borgerliga regeringen.”

ANNONS

Det Löfven, liksom finansminister Magdalena ”Sverige ska inte ta emot fler flyktingar än vi klarar av att integrera” Andersson (S), ägnar sig åt i accelererande grad är en del av en högst medveten kampanj. Syftet är att sätta bilden av att Socialdemokraterna är ett parti som tar ansvar (till skillnad från oppositionen), som förhåller sig till verkligheten inte bara i ord utan också i handling och som drivs av en vilja att skapa ordning och reda. Problemet är att det inte är sant.

Den migrationspolitik som Löfven ärvde var inte utformad enbart av Alliansen, den var till stor del socialdemokratisk. Om Löfven och hans parti hade synpunkter på att politiken som Alliansen delvis ärvde från Göran Persson (S) var för slapp och i behov av uppstramning hade det stått dem fritt att påtala det. Eller gå till val år 2014 på att göra det. Eller göra det så snart de vunnit valet. Någon som kan erinra sig att något av detta gjordes?

Tvärtom upprördes Löfven över den passus i Reinfeldts ”öppna hjärtan tal” från valrörelsen 2014 som fastslog att det ökade flyktingmottagandet resulterade i ökade offentliga utgifter, vilket i sin tur sades vara anledningen till att Alliansregeringen i valrörelsen inte kunde utlova några alltför kostsamma reformer.

ANNONS

I Expressen förklarade Löfven i augusti år 2014, i egenskap av oppositionsledare, att: ”Det var väldigt ovärdigt av Fredrik Reinfeldt att ställa den kostnaden mot att vi ska ha råd med framtiden. Ökade kostnader för flyktingmottagande betyder inte att vi inte har råd med investeringar i välfärden. /…/ Sverige är ett rikt land. Om människor måste fly för sina liv ska vi hjälpa dem. Det går inte att säga att vi klarar si och så mycket. Vad vi säger är att det går att hantera. Vi har en statsbudget på 1 000 miljarder kronor, det är klart att det finns medel att hjälpa.” (20/8-2014).

I november ett år senare skulle samme Stefan Löfven, numera som statsminister, komma att dra i nödbromsen och lägga Sveriges migrationspolitik på EU:s miniminivå. Anledningen var kort och gott att vi inte hade råd; i valet mellan den svenska välfärden och Europas mest generösa flyktingmottagande valde Löfven välfärden utan att blinka. Detta trots att han bara två månader tidigare, under pågående flyktingkris, hade gjort ett stort nummer av att hans Europa minsann inte byggde några murar.

Tobias Billström (M), tidigare migrationsminster i Alliansregeringen, konstaterade i veckan att Löfven ägnar sig åt djupt ohederlig historierevisionism (Expressen 13/3). Billström tog också tillfället i akt att påminna Löfven om hur han, när Billström ville tala om volymer i migrationspolitiken, på Facebook kommenterade utspelet enligt följande: ”De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som 'flöden' och 'volymer'. Det är oanständigt."

ANNONS

Så varför ljuger Stefan Löfven? Och varför kommer han undan med det?

ANNONS