Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Susanna Birgersson: Kan man få föda sitt barn i en sjukhussäng, tack!

För ungefär 30 år sedan var det rimligt att minska ner på antalet vårdplatser, men de flesta är överens om att nedskärningen har gått alldeles för långt.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Ursäkta, men vad är det sjukvårdsminister Gabriel Wikström (S) säger egentligen?
”Jag beklagar den situation som många befinner sig i i dag. Det här visar ju att vi behöver inte bara lösa vårdsplatsbristen, men också ge bättre information till patienten så att man vet vad man kan förvänta sig av vården.”

Citatet är hämtat från decembernumret av Vårdförbundets tidning ”Vårdfokus”. I en artikel berättas att ungefär 1500 vårdplatser runtom i landet står tomma när hela avdelningar stängs ner till följd av personalbrist. 

Den kaotiska situationen på många av landets akutmottagningar är en direkt följd av att patienter inte kan slussas vidare. När arbetsmiljön försämras blir det allt svårare att rekrytera, varför arbetsmiljön bli ännu sämre, personalbristen ännu mer skriande – och så vidare i en dödlig cirkel. För det är ju just det som till slut händer. Människor dör.

I en undersökning av lex Maria-anmälningarna i Skåne under 2014 framkom att 35 dödsfall och vart tionde ärende hängde direkt samman med plats- eller personalbrist. 

Sjukvårdsministern famlar och svamlar om ”bättre information”. Vad menas? Ska medborgarna sänka förväntningarna på att få operationer i rätt tid, på att få föda i en sjukhussäng i stället för i bil på vägen till annat sjukhus, på att ens äldre anhöriga ska få ordentlig omvårdnad efter höftoperationer, eller på att cancersjuka barn inte ska behöva skickas utomlands för intensivvård? 

För ungefär 30 år sedan var det rimligt att börja skära ner på antalet vårdplatser, eftersom de medicinska framstegen hade förkortat behandlingstiderna. Men de flesta är överens om att avvecklingen har gått alldeles för långt, att vårdkvaliteten blir lidande och att kostnaderna paradoxalt nog skenar när sjukhusen måste ta till akuta lösningar.

Den stora framtidsfrågan handlar om finansiering. Den alltmer högteknologiska sjukvården blir allt dyrare, samtidigt som Sverige, i likhet med andra länder med offentligt finansierad sjukvård, spenderar jämförelsevis lite på medborgarnas sjukvård. Brist på personal och vårdplatser kan i alla fall delvis förklaras med brist på resurser. Varifrån ska det nödvändiga tillskottet komma? Från skattehöjningar eller privata sjukförsäkringar?

Det är beklämmande att fokus för närvarande ligger på Ilmar Reepalus utredning om vinster i välfärden. Kära politiker, lyssna nu: Det är ett sidospår i diskussionen om framtidens sjukvård.