Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kampen om idéerna är ingen bifråga i politiken

Mattias Karlsson (SD) tänker börja betala folk för att läsa, tänka och skriva. Det borde vara en större nyhet.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Framtiden avgörs inte bara av vem som tar vem i politikernas koalitionsspel. Minst lika viktigt är vem som kan skrapa ihop resurserna för att skapa morgondagens idéer. Marknadsliberalerna brukade vara bäst. Nu vill Sverigedemokraterna ta upp matchen.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det kallades ”SAF:s hemliga PM” och anses ha sänkt folkhemmet. Sture Eskilssons plan från 1971 att Svenska arbetsgivarföreningen skulle börja bilda opinion för att förbättra företagens villkor har av motståndarna anklagats för att inte bara krossat tidens vänstervåg utan också hela det samhälle generationer av socialdemokrater byggt upp. Ut med ”Stoppa matchen!”, in med ”Satsa på dig själv!”

Det är förstås överdrivet, men ganska bra har den marknadsliberala opinionsbildningen ändå gått. Ett 1900-tal med S-hegemoni blev till ett 2000-tal när ”valfrihet” och ”företagande” är ord knappt ens Jonas Sjöstedts skäms över att slänga sig med.

Sett inifrån handlar den typen av skiften i tankeklimatet varken om magi eller sluga konspirationer. Receptet är tvärtom enkelt, se bara till att betala folk för att läsa, tänka och skriva och dina möjligheter att påverka framtiden ökar.

Det här är inga hemligheter. Alla som arbetar med opinionsbildning vet att svensk sådan har mycket lite med amerikanska tv-serier att göra. Källkoden är öppen och alla känner till potentialen. Därför har det varit förvånansvärt tyst om en av vinterns stora politiska nyheter. Den släpptes närmast som en bisak i en SVT-dokumentär om SD-politikern Mattias Karlsson. När han nu lämnar sitt uppdrag som gruppledare ska ha i stället ägna sig åt partiets långsiktiga opinionsbildning, i form av bland annat en tankesmedja. Det vill säga – han tänker börja betala folk för att läsa, tänka och skriva.

Matematiken är lika enkel som receptet. Näringslivets tankesmedja Timbro – som av meningsmotståndarna ofta ses som både hjärna och hjärta i det marknadsliberala opinionsmaskineriet – omsätter drygt 30 miljoner kronor om året. Det är förstås mycket pengar, men å andra sidan har den bara i år levererat ungefär ett pressklipp var tredje timme, för att använda ett klassiskt mått för opinionspåverkan. Och på några decenniers sikt har näringslivets opinionsbildning alltså bidragit till att förändra Sverige i grunden.

Hur mycket pengar Mattias Karlsson har vet jag inte. Men partistödet är på totalt 1,2 miljarder årligen och utifrån SD:s väljarandel får de knappt en femtedel av det. Den ekonomi som omgärdar svensk politik som helhet är mycket större än så. Tidningar, donationer, medlemskap, anslag, studiecirklar, böcker… Många bäckar små och med en femtedel av allt detta kan man ge ganska många människor betalt för att läsa, tänka och skriva.

Sverigedemokraternas tillväxt betraktas ofta som visserligen beklaglig men ändå rätt oproblematisk, så länge de inte når egen majoritet eller någon samarbetar med dem. Det är ett sätt att se på politik som strider mot ungefär allt vi vet om hur den fungerar. Självfallet är även en politisk minoritet med och formar framtiden. En femtedel av Sveriges samlade politiska resurser är ingen dålig grundplåt, hur isolerad den än är i riksdagen. Används den rätt kommer den påverka framtiden, mer än vi både vill och anar.

Mattias Karlsson var med och förvandlade SD från extremsekt till massparti. På vägen har han förstås snappat upp recepten som fungerar. Vi kan utgå att han redan formulerat sina visioner i en PM. Huruvida de kommer att förverkligas beror - i alla fall delvis - på vilka resurser han kommer ha i framtiden, när han ska betala folk för att tänka, läsa och skriva.