Adelsmannen och konspirationsteoretikern Heinrich XIII Reuss greps under onsdagen av tysk polis anklagad för att ha planerat en statskupp. Bild: Boris Roessler
Adelsmannen och konspirationsteoretikern Heinrich XIII Reuss greps under onsdagen av tysk polis anklagad för att ha planerat en statskupp. Bild: Boris Roessler

Köp inte galningarnas förenklade världsbild

Högerextrema konspirationsteoretiker utgör en terrorrisk men vi bör undvika att bekräfta deras megalomana självbild även om det är en ”bra story”. Ett gäng galningar kan inte genomföra en statskupp på egen hand.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Nyheten att tyska polisen gripit 25 högerextremister som planerat en statskupp kan tyckas overklig. På vissa sätt är den det också. Den så kallade Reichsbürgerrörelsen består av människor som på många sätt lever i en fantasivärld – ungefär som de konspirationsteoretiker och extremister som stormade den amerikanska kongressbyggnaden Kapitolium för snart två år sedan.

Det högerextrema hotet är på allvar, men främst som ett terrorhot. Den norske massmördaren Anders Behring Breivik levde med liknande megalomana föreställningar. Medlemmar i Reichbürgerrörelsen har tidigare både skjutit ihjäl poliser och utfört olika attentat. Men det betyder inte att de skulle kunna utföra en statskupp, även om extremistgrupper gärna fantiserar i sådana banor.

ANNONS

Extremister och konspirationsteoretiker utgår från att världen styrs av sammansvurna elitgrupper utifrån en tydlig men dold agenda. Det gäller de så kallade QAnon-anhängarna i USA, som deltog i stormningen av Kapitolium, liksom det gäller Reichsbürgerrörelsen i Tyskland eller nazistiska sekter i Sverige. Eftersom konspirationsteoretiker utgår från att världen hålls i ett järngrepp av en liten grupp individer tror de också det finns en enkel väg till makten – att de själva skulle kunna ta över samhället genom att till exempel storma en byggnad.

I verkligheten går det inte till så. Lyckade statskupper har nästan undantagslöst haft uppbackning från viktiga delar av det rådande etablissemanget och då inte minst militären – de har inte utförts av ett hopkok förvirrade tokstollar som gillar att leka med vapen. Detta inte sagt för att avfärda att dessa människors farlighet – de har som sagt redan dödat oskyldiga – utan för att vi bör undvika att bekräfta deras egna narcissiska vanföreställningar. Att polis och åklagare självfallet måste ingripa om någon planerar ett brott även om det har obefintliga chanser att lyckas är en annan sak.

Den historiskt bevandrade kanske invänder att ryska revolutionen 1917 just var en lyckad statskupp genomförd av en relativt liten grupp extremister med stark övertygelse som stod helt utanför etablerade samhällsstrukturer. Men Tsarryssland var ett land på fallrepet, mitt uppe i ett förödande krig, och vars befolkning bestod av illitterata bönder.

ANNONS

Dagens västdemokratier är i jämförelse oerhört stabila. Medelklassen, som befolkar statsapparatens byråkrati, är i regel liberalt lagd. De flesta med insyn i byråkratin vet att det är svårt för en demokratiskt vald regering att driva igenom radikala omläggningar av politiken. Hur skulle det inte vara för ett gäng amatörmässiga kuppmakare, om vi nu för sakens skull antar att de ens skulle få chansen att försöka styra. Till detta ska tilläggas att militären – helt avgörande i sådana här sammanhang – inte domineras av högerextremister eller antidemokrater vare sig i USA, Tyskland eller Sverige.

Reichsbürgerrörelsens förgrundsgestalt – en viss 71-årig prins Heinrich XIII Reuss – är som hämtad ur en James Bond-film. Hans familj beskriver honom däremot som en ”delvis förvirrad” gammal man (Mdr 25/8).

Vi måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Å ena sidan utgör våldsbejakande extremister ett potentiellt hot mot enskilda, inte minst enskilda myndighetspersoner och politiker. Å andra sidan utgör de sällan ett hot mot själva demokratin om de inte har uppbackning av starka maktägande intressen. Det sista är viktigt just för att extremisterna själva gör allt för att överdriva sin betydelse, och på sätt kunna synas och locka nya anhängare.

Alltför många går i den fällan, inte minst för att hotet från små grupper av extremister är bra "storytelling". Vi är vana vid det från Hollywoodvärlden där ett fåtal skurkar står mot lika få hjältar. Men det är just den världsbilden extremister och konspirationsteoretiker själva spunnit vidare på – bara det att skurkarna och hjältarna bytt plats. Det avgörande motmedlet mot extremism är tvärtom insikten att världen är komplex och att enskilda individer sällan kan påverka något mer än på marginalen om inte hela samhällsutvecklingen rör sig i deras riktning.

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS