De senaste åren har tiggeri blivit vardag på många orter i Sverige, inte minst i Göteborg. Fattiga människor från framförallt Rumänien och Bulgarien kommer hit för att tigga. Ofta bor tiggarna i bilar eller i tält på parkeringar och i parker.
Det ställer till med problem för Göteborgs stad. I en intervju med GP säger Xavier de Maupeou, enhetschef på fastighetskontoret, att de illegala bosättningarna kostar staden hundratusentals kronor varje år. Kommunen avvecklar en bosättning på kommunens mark, men sedan dyker den upp en ny på en annan plats.
Nu efterlyser fastighetskontoret en långsiktig strategi från politikernas håll. Tre möjliga vägar föreslås.
Ett alternativ är att avvisa personerna i enlighet med lagstiftningen. En EU-medborgare har rätt att vistas i Sverige i tre månader utan särskilt skäl, men efter det måste man ha uppehållstillstånd vilket i praktiken betyder ett arbete. Den EU-medborgare som vistats här längre än tre månader och inte har försörjning har därmed skyldighet att lämna Sverige.
Ett annat alternativ är att politikerna bestämmer när ett läger ska avvecklas. Alltså mer eller mindre fortsätta som det är nu.
Alternativ tre är att upprätta fasta platser för lägren på kommunens mark.
LÄS MER: Så många tigger på Göteborgs gator
LÄS MER: De tvingades tigga: "Längtar hem"
Det sista förslaget är en usel idé. Att upprätta särskilda platser där tiggarna kan bygga upp bosättningar bidrar till förslumning och kan bli en hälsofara på grund av brandrisken. Få göteborgare anser nog att det är rimligt att en kommun i Sverige 2021 erbjuder mark för att bygga upp rena kåkstäder.
Ytterligare ett argument till varför kommunen inte bör underlätta för bosättningarna är att man då bidrar till att cementera utsatthet och kriminalitet.
De människor som tigger utnyttjas ofta av ligor som organiserar verksamheten. Tiggeri har blivit den vanligaste formen av människohandel i Sverige konstaterade Polisen 2019.
Organisatören är ofta någon som finns i offrets närhet, som en granne på hemorten eller en släkting.
Det finns också en koppling mellan tiggeri och tvångsprostitution. Enligt polisens lägesrapport, från 2015, om tiggeri är kvinnor och barn särskilt utsatta och tvingas både till att tigga och att sälja sexuella tjänster. Många vilseleds vid rekryteringen och tror att de kommer att få ett arbete i destinationslandet. När de väl är här tvingas de betala av en påhittad skuld.
Exakt hur många av dem som tigger på gatorna i Göteborg som faktiskt utsatts för människohandel, och hur många som rest hit frivilligt med full förståelse för vad vistelsen skulle innebära, är svårt att veta. Att den organiserade människohandeln är omfattande och att även barn utnyttjas borde dock vara ett tillräckligt skäl för kommunen att inte underlätta verksamheten genom att erbjuda mark för tältläger och husvagnar.
LÄS MER: 77 illegala läger hittills i år – här upptäcktes de
Att understödja eller underlätta tiggeri innebär att man är en del i ett system där fattiga människor hålls fast i fattigdom. Den statliga utredningen om utsatta EU-medborgare som kom 2016 konstaterar svart på vitt att den som ger pengar bidrar till att cementera tiggarrollen, som riskerar att gå i arv till barnen.
Projekt som syftar till att stötta dessa människor i hemlandet, exempelvis det EU-finansierade samarbetet mellan Göteborg och staden Buzau i Rumänien, är betydligt bättre om man vill lyfta tiggarnas situation långsiktigt.
Men i grund och botten är social utsatthet i andra EU-länder inte något som svenska kommuner kan lösa.
LÄS MER: Tiggeriförbud är en lokal angelägenhet
LÄS MER: Misstankar: Människohandlare köper, säljer och byter tiggare
