Regeringens utredare Helena Jonsson presenterar sin rapport Fossiloberoende jordbruk i en debattartikel i DN (29/7). Det handlar om att fasa ut dagens skatteåterbäring på diesel och i dess plats införa ett jordbruksavdrag som ska kompensera för den ökade dieselskatten och några av de nationella krav och särskatter som finns på svenskt jordbruk. Avdraget ska göras på intäkterna vilket gör att skatten sänks.
Utredningen föreslår även att införa en biopremie för rena biodrivmedel, samt en klimatpremie för jordbruksmaskiner som drivs med el eller andra förnybara alternativ.
Lantbrukarnas Riksförbund, LRF, ställer sig positivt till förslagen i utredningen men påminner om att staten måste säkerhetsställa lantbrukets framtida lönsamhet.
Jordbruket är redan en pressad bransch. Sedan 1990 har antalet jordbruksverksamheter minskat med 39 procent enligt Jordbruksverket. Det finns nu 58 791 jordbruksföretag och med 91 procent dominerar enskilda företag som bolagsform.
Att jordbruket är en viktig sektor framgår i livsmedelsstrategin. Det är en gemensam vision som riksdagen klubbat igenom 2017. Men det är skillnad på ord och handling. Det våra jordbrukare behöver är förenklade regelverk, bättre samordning från myndigheterna vad gäller inspektioner, kontroller och upplysning samt inte minst bättre skattevillkor. Villkor som hjälper i stället för stjälper.
Pandemin som i sin början bjöd på tomma livsmedelshyllor belyste vår utsatta situation. Vi har en självförsörjningsgrad på 50 procent, långt ifrån grannländer som till exempel Finland på 80 procent. Det är en svaghet att varannan tugga är importerad. Klimatpåverkan från de importerade livsmedlen riskerar dessutom vara långt större än den från vår inhemska produktion.
Krångliga regelverk, kallare klimat och ogynnsamt skattesystem gör att svenskt jordbruk har svag konkurrenskraft på den gemensamma marknaden. Det gör i förlängningen att svenska bönder ofta saknar det finansiella utrymmet att göra en stor klimatomställning av sina verksamheter.
För vad räcker det att ge retroaktiva monetära incitament, som biopremie för användning av biobränsle och klimatpremie för inköp av nya maskiner, om själva budgeten för inköpet inte finns.
Bonden och näringslivsprofilen Mats O Paulsson säger i en intervju med Smedjan (28/7) att hållbarhetsarbetet blivit en naturlig del av verksamheten i hans tidigare företag och att det nu är näringslivet som driver den hållbara utvecklingen.
Dessvärre har de småskaliga jordbruken inte möjligheten att vara en större pådrivande kraft i Sverige. Därför är incitamenten välkomna men frågan är om de är tillräckliga för att säkerhetsställa den omställning och den konkurrenskraft som krävs?
