Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jan Emanuel: Jag är fortfarande emot ett Nato-medlemskap

Plötsligt var de socialdemokratiska argumenten för neutralitet inte vatten värda. Men jag står fast vid att ett starkt, självständigt försvar är att föredra framför att skicka våra unga soldater utomlands i en allians med Turkiet.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Jag är en traditionell socialdemokrat. Konservativ vänster. Kalla mig gärna betongsosse. Socialdemokratiska arbetarepartiet har varit emot Nato, sedan möjligheten gavs att vara det. Vi har varit mycket tydliga. Argumenten har alltid varit desamma. Alliansfrihet med möjlighet att vara en självständig röst i världen, global kärnvapennedrustning och att vi aldrig ska skicka svenska värnpliktiga för att strida för andra länder.

Men nu gäller inte längre något av de gamla argumenten med hänvisning till att det finns ett före och efter den 24 februari, det datum då Rysslands vidriga anfallskrig mot Ukraina startade. Och så är det såklart. Säkerhetsläget i Europa är ett helt annat. Men betyder det på riktigt att Sverige fått en ökad hotbild?

Putin trodde att Ukraina skulle tas på några dagar och att deras soldater snabbt skulle lägga ner vapnen. När det var klart skulle sedan omvärlden reagera ungefär som 2014 då hans Ryssland annekterade Krim. Det vill säga en del sanktioner, men det skulle snart blåsa över.

Det visade sig vara hutlöst fel. Ukrainas krigsmakt har stått pall och kämpat med halva världens stöd och vapen. Ryssland har drabbats av vrede och sanktioner som skapat en mardröm för Putins styre och försvagat landet. Utifrån det så har väl risken att Ryssland skulle anfalla Sverige aldrig varit mindre?

Och varför skulle Ryssland anfalla Sverige? Frågan är lika obesvarad nu som före Rysslands vedervärdiga krig mot Ukraina. Visst kan man bara svara att Putin är ond och galen, men känns det som ett seriöst och trovärdigt argument tungt nog för att gå med i Nato?

Den liberala borgerligheten har alltid varit Natoförespråkare. De har ömsom öppet, ömsom mellan raderna önskat knyta Sveriges utrikespolitik närmare USA. En enad socialdemokrati har stått emot. Men inte längre. Nu vill vi skynda in i Nato.

Stora beslut som tas under extrem tidspress blir sällan bra. Nato är per definition ett stort beslut. Troligen det största beslutet i modern tid för Sverige. Politikerna upprepar ofta att det inte finns någon akut hotbild mot Sverige. Om så är fallet borde vi ha tid med en folkomröstning.

Finlands ansökan är det tunga argumentet, för Finlands sak är vår. Finns det ens något alternativ då? Ja, det finns alltid alternativ. Sverige har haft ett bra försvar och vi kan få det igen. Vi kan aldrig vinna ett krig mot Ryssland, men vi kan skapa ett så bra försvar så att det blir för jobbigt att ge sig på oss i förhållande till vad man kan vinna. Sverige vill ofta gå i bräschen och vara bäst i världen på det ena och det andra, varför kan vi inte ha som mål att ha världens bästa försvar ? Genererar arbetstillfällen, gemenskap och trygghet. Alla samarbeten vi haft kan vi behålla. Dyrt? Jajamensan, men värt det.

Ett kostsamt försvar är ett billigare pris att betala än att skicka svenska värnpliktiga till krig. Ett billigare pris än att svansa för Turkiets president Erdogan som nu kräver att vi lämnar ut svensk-kurder till honom att för att han ska godkänna att vi blir medlemmar i Nato. Väcker det inga varningsflaggor? De Erdogan kallar terrorister, YPG (PYD-YPD) och kvinnomilisen inom YPJ har bekämpat IS för oss alla. Ska vi tacka dem genom att vända dem ryggen för att Erdogan säger det?

Jag fattar att min krönika är meningslös. Beslutet om Nato är klubbat. Men Hur meningslös min krönika än är så kommer den finnas där och den kommer påminna om att det ändå fanns några kvar från vänsterhåll som stod kvar vid de argument vi alltid haft och som inte köpte hetsen, hoten och påståendet att det inte fanns några alternativ.