Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Foto: Henrik Montgomery / TT / Bild: Henrik Montgomery / TT

Integrationshaveriet är inte tonårstjejernas fel

Ett förbud mot sjal i skolan löser inga problem. Men politikerna kan verka handlingskraftiga. På sikt riskerar förtroendet för politiken att skadas.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Moderaterna vill utreda ett slöjförbud i skolan. Det är knappast genomtänkt. Många har påpekat det orimliga med att förbjuda ett enskilt plagg. Det är huvudsjalar och inte heltäckande burka vi talar om. Ska lärarna gå runt och rycka sjaletten av tonårstjejerna? Be dem lämna klassrummet om de inte lyder?

Alla slöjbärare är inte förtryckta, och de som verkligen tvingas att bära plagget kommer troligen inte att hjälpas av ett förbud, menar kritikerna.

Alla dessa argument är rimliga. Ändå lär vi få se mer av förslag i denna riktning. Förbud mot slöja är typiskt för vad man skulle kunna kalla för proxy-politik.

Moderaterna förstår att Sverige har problem med att hantera negativa sidor av det mångkulturella samhället. De inser att väljarna är missnöjda med integrationen. Hederskulturer och klanstrukturer utmanar svenska normer och i vissa fall statens våldsmonopol. Det skjuts i förorterna, och på andra ställen också för den delen. Gäng med tonårspojkar drar runt på stan och rånar andra ungdomar på jackor och mobiler. Den religiösa extremismen breder ut sig. Majoriteten av svenskarna ser dystert på framtiden.

Något måste helt enkelt göras, men vad?

Ja, säg det! Det finns väl ingen som har några enkla svar. Proxy-politik, däremot, är enkelt. Logiken ser ut så här: Politikerna har identifierat ett problem, men lösningarna är komplexa och svåra. Kanske måste makthavarna också erkänna att de har haft fel, och det sitter långt inne. Därför är de rådvilla. För att ändå verka handlingskraftiga griper de tag i något konkret, praktiskt och lite symboliskt, som på något sätt kan kopplas ihop med de problem som ska åtgärdas. I detta fall en huvudsjal.

Den muslimska huvudduken blir ett objekt som politikerna kan projicera alla andra problem på. Det ska skicka en signal till väljarna att vi hör vad ni säger, och vi tar tag i problemet. Men i praktiken har man hittat på en icke-lösning.

Moderaterna är förvisso inte ensamma att tillämpa den här taktiken. För några år sedan diskuterades ett generellt kepsförbud i skolan. Huvudbonaden laddades med decennier av misslyckad skolpolitik och attitydförskjutningar som har möjliggjort auktoritetskrisen i utbildningssystemet.

Eller ta den globala uppvärmningen. Det är ett komplicerat och svårbegripligt problem. Innerst inne vet alla att det inte spelar så stor roll vad Sverige gör om de flesta andra länder struntar i frågan. Det är frustrerande. Därför låter man rena futtigheter, som sponsrade elcyklar och skatt på plastkassar, svara för planetens överlevnad.

Ytterligare ett exempel som tydligt illustrerar detta är statsminister Stefan Löfvens påstående att en av gängkriminalitetens och drogkrigens främsta orsaker är överklassungdomars förkärlek för att dra en lina när de ska festa till det. Ta Carl-Johan och Wilhelm i örat så ordnar det sig.

Gemensamt för dessa så kallade lösningar är att de inte alls är några lösningar. Det bara vekar så. Och det finns så klart problem med den här politiska taktiken. Det mest uppenbara är att ingen gör något åt de verkliga problemen. Partierna kan stoltsera med sin proxy-politik, gå ut i valrörelsen och säga se! Vi tar krafttag mot hederskulturen och integrationshaveriet!

Att de ungdomar som verkligen berörs av hedersproblematik kanske inte ens är i skolan, utan befinner sig på ett plan till Turkiet, spelar liksom ingen roll. Problemet är också att det politiska förtroendet skadas på sikt, eftersom folk ser att de ytliga reformerna inte leder till någon väsentlig förbättring.

Dessutom tvingas fel personer ta ansvar. Integrationsproblemen är inte fjortonåriga tjejers fel. Det är inte de som har skapat Sveriges politik på området. Det är det Moderaterna och andra partier som gjort. Men det är flickorna som drabbas, oavsett avsikter.