Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Johan Ingerö: Ingerö: Ett rent bedrägeri av regeringen

Regeringens förslag om ”vinsttak” i välfärden bygger på felaktiga kalkyler gjorda utifrån felaktiga frågeställningar och uppnår fel resultat i förhållande till det som felaktigt påstås vara förslagets syfte, skriver ledarsidans nya kolumnist Johan Ingerö.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Något är ruttet i staten Sverige. Åtminstone i den del av staten som tagit fram Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag till det så kallade taket för vinster i välfärden. Det skumma är inte själva försöket att stänga ner alla friskolor och privata äldreboenden. Man kan givetvis vara för att kommunerna ska ha monopol på sådana verksamheter. Det är en märklig uppfattning, men ändå en fullt legitim sådan. 

Nej, det skumma ligger snarare i att vänsterpartierna bedyrar att de inte vill återskapa de gamla offentliga monopolen. Att de värnar mångfald och valfrihet, men med några rimliga begränsningar. Det påståendet håller inte för närmare besiktning.

Om syftet verkligen hade varit att begränsa vinsterna så hade regeringen kunnat föreslå ett tak för aktieutdelningar. Det hade varit överskådligt och begripligt. Men istället valde regeringen ett mer abstrakt mått: avkastning på operativt kapital. Det måttet tar ingen som helst hänsyn till vilka pengar företagen har eller tjänar, bara till vad de har investerat. 

En skola som köpt byggnaden där undervisningen bedrivs ska få tjäna åtminstone lite pengar. Men en skola som hyr lokalerna, och istället satsar pengar på att vidareutbilda sin egen personal, ska inte få det. Är vänsterpartierna motståndare till fortbildning nu?

Joachim Landström, den forskare inom företagsekonomi som agerade expert när förslaget utreddes, har tagit avstånd från det. Han menar att om vi vill ha kvalitetsskolor i Sverige även framöver så måste förslaget stoppas helt och hållet. 

Samtidigt hävdar regeringen att det är de stora skolföretagen som ska tyglas. Men som förslaget är utformat slår det mycket hårdare mot de drygt nittio procent av friskoleföretagen som bara äger en eller två skolor, för det är de som saknar operativt kapital. De företag som regeringen påstår är rika är de som inte är tillräckligt rika.

När utredningen skickades ut på remiss sjöng nästan alla remissinstanser i kör. Inte bara företagen, utan även regeringens egna myndigheter – exempelvis Riksrevisionen och Konkurrensverket – underkände beräkningarna. Advokatsamfundet och Kammarrätten i Stockholm underkände juridiken. Ändå framhärdar vänsterblocket.

De flesta regeringar vill att den egna politiken fungerar. I det här fallet verkar det sakna betydelse. Regeringens förslag om ”vinsttak” i välfärden bygger på felaktiga kalkyler gjorda utifrån felaktiga frågeställningar och uppnår fel resultat i förhållande till det som felaktigt påstås vara förslagets syfte.

Den enda förklaringen är att regeringen valde ett obegripligt mått för att dölja det verkliga syftet. En begränsning av utdelning hade inte fått någon effekt, eftersom utdelningarna är mycket små. Målet verkar vara att rycka upp valfriheten med rötterna.

Men regeringen vågar inte själv lägga ner 340 000 barns skolor, 18 000 åldringars trygghetsboenden och 250 000 välfärdsarbetares arbetsplatser. Istället försöker vänsterpartierna göra det omöjligt för skol- och omsorgsföretagen att arbeta, samtidigt som de säger sig vara för att de finns. Det är ett rent bedrägeri.