Det bästa med att ge sig ut på en joggingtur på morgonen är att ingenting kommer att vara värre under resten av dagen. Orden är den brittiske premiärministern Boris Johnsons, som i ett videoklipp entusiastiskt lanserat den brittiska regeringens nya hälsostrategi.
Det är en nationell kampanj som syftar till att vända trenden med övervikt och fetma i den brittiska befolkningen. Boris Johnson har själv kämpat med sin övervikt. Efter att ha legat inne på intensiven för covid-19 har han fått en insikt: britternas levnadsvanor orsakar ohälsa.
Fetma är en riskfaktor för att drabbas allvarligt av coronaviruset. I Sverige konstaterade Socialstyrelsen nyligen att riskgränsen borde sänkas från dagens BMI 40, alltså extrem fetma, till 30. Men det är inte lönt. Allt för många av svenskarna – 15 procent – skulle falla in i den riskgruppen, och då blir indelningen oanvändbar, enligt myndigheten (TT 21/8).
På lång sikt är de negativa hälsoproblemen kopplade till övervikt och fetma många: vissa cancerformer, typ 2-diabetes, hjärt-kärlsjukdom, sömnapné, infertilitet. Enligt brittiska sjukvårdsmyndigheter reducerar fetma den förväntade livslängden med tre till tio år.
Better Health, som strategin kallas, har flera komponenter. Myndigheter erbjuder lättillgängligt stöd i form av tränings- och matprogram online. Kampanjen ska annonseras på nätet, i tv och pappersmedier, med syfte att få människor att själva reflektera över hur de mår. Restriktioner för när reklam för skräpmat får visas på tv ska införas, och restauranger måste skriva ut näringsinnehållet i menyer. Utöver det har Boris Johnson dragit igång ett projekt för att rusta upp cykelbanor över hela landet.
Den svenska regeringen borde göra något liknande. Även i Sverige är övervikt och fetma ett ökande problem. I dag är en majoritet av befolkningen överviktig, alltså har ett BMI över 25. Särskilt allvarligt är att förekomsten av fetma ökat med 86 procent sedan mitten av 1990-talet. Regeringen har förvisso utsett Friskis och Svettis-grundaren Johan Holmsäter till nationell samordnare för att främja motion. Och det är ett bra steg, men det räcker inte.
Övervikt och fetma är ett mer utbrett samhällsproblem i dag än exempelvis cigaretter, som man gått hårt åt med rökförbud på uteserveringar, trots att bara tio procent av befolkningen röker. Restriktioner kring reklam, särskilt när annonserna riktar sig till barn, vore utmärkt. Tydligare konsumentinformation om vad livsmedel i affärer och på restauranger innehåller är också ett bra sätt att hjälpa folk att göra ett medvetet val. Det bör inte vara möjligt för livsmedelsproducenter att vilseleda konsumenten genom att skylta med ”endast naturligt socker!” och liknande på produkter som till exempel juice, som utifrån sockerinnehåll är lika onyttigt som läsk.
Sådana här förslag kommer så klart att stöta på motstånd. I tankesmedjan Timbros nättidskrift Smedjan hävdade skribenten Henrik Dalgard nyligen att det finns en ”unken människosyn” bakom Boris Johnsons ambitioner att minska de överviktsrelaterade hälsoproblemen i landet (6/8). Dalgard anser att det är en mänsklig rättighet att få äta det man vill, och att klåfingriga politiker inte ska hindra folk från att äta ostbågar. Det är så klart sant. Men Boris Johnson vill inte förbjuda folk från att äta chips.
Vad det handlar om är konsumentupplysning och reklamrestriktioner. Det är nog få som anser att det är en kränkning av individuella rättigheter att livsmedelsproducenter förpliktigas att skriva ut innehållsförteckning och ursprungsland på matvaror. Eller att det inte är tillåtet att göra reklam för cigaretter i kollektivtrafiken.
Det går att införa effektiva åtgärder med bred folklig förankring som inte innebär att staten bestämmer vad man ska äta. I London infördes ett förbud mot reklam för skräpmat i kollektivtrafiken för några år sedan. Det stöddes av 82 procent av invånarna (CNN 23/11 2018). Folk anser uppenbarligen inte att det är en viktig frihetsfråga att dagligen bli översköljd av reklam för baconchips.
I Amsterdam har man infört liknande reklamrestriktioner. Dessutom har man vidtagit andra åtgärder, som att livsmedelsbutikerna kommit överens med myndigheterna om att inte placera skräpmaten på de mest synliga platserna i butiken. Det ledde till att barnfetman minskade från 21 till 18 procent på tre år (SR 27/9 2018). Att placera godishyllorna längst bak i butiken vore knappast en frihetsinskränkning.
Ofta framförs argumentet att det är moralism och skambeläggande att försöka minska problemen med övervikt och fetma, antagligen för att samhället är så utseendefixerat. Men det handlar inte om utseende, det handlar om att människor inte ska behöva drabbas av sjukdomar och lidande. Och det handlar inte om att tvinga, utan om att hjälpa människor att göra upplysta val. Att hälsovårdsmyndigheter försöker förebygga fetma är lika rimligt som att förebygga andra sjukdomar.
