Nu är det slut med valfriheten i den svenska skolan - åtminstone i praktiken. Det beror inte på att politikerna beslutat att närhetsprincipen åter ska gälla. Det är faktiskt inte ett politiskt beslut över huvud taget som ligger bakom.
Den 1 september trädde nämligen en ny dom i kraft. Den slår fast att skolors uppgifter om slutbetyg, lärartäthet, barngruppernas storlek på förskolan och andelen legitimerade lärare är att betrakta som affärshemligheter. Det hela började med att Statistiska Centralbyrån (SCB), som samlar in uppgifterna från skolorna för att sedan skicka dem vidare till Skolverket, antog en ny sekretesspolicy. Sveriges kommuner och regioner överklagade policyn, men kammarrätten gick på SCB:s linje.
SCB:s motivering är att det kan skada friskoleföretag om de tvingas lämna ut ”ekonomisk information”, vilket betyder fakta om hur bra skolan är. Sådan statistik kan användas av konkurrenter. Och eftersom en friskola är ett företag ska sådan information sekretessbeläggas. SCB motiverar den nya policyn just så: att en friskola är att betrakta som vilket företag som helst, och det skulle vara orimligt att kräva att en bilverkstad eller ett stålverk lämnar ut sådan känslig information.
Att SCB jämför skolor med bilverkstäder säger något om hur absurd svensk skolmarknad har blivit. En skola är inte en verkstad och elever är inte bilar som ska repareras. Utbildning är i grund och botten offentlig verksamhet. Vi finansierar den med skattemedel. En skolgång kan man inte reklamera, det går inte att vända sig till kommunens konsumentnämnd och få nio år av sitt liv tillbaka om man är missnöjd med den utbildning man har fått. Därför krävs ordentlig insyn och förhandsinformation. Hur ska elever och föräldrar annars göra informerade val?
Skolans värld tillhör en annan sfär än näringslivet. Men det svenska skolsystemet spelar efter aktiebolagens villkor. När regeringen ville att friskolor likt kommunala skolor skulle omfattas av offentlighetsprincipen fick förslaget nobben av Lagrådet. Det är nämligen så att många friskolor är börsnoterade aktiebolag. Och då måste man förhålla sig till regler som gäller för informationsgivning. Så det blev inget med det.
I teorin är det fortfarande möjligt att välja skola. Det är bara det att ingen längre kommer att veta vad det är för skola man väljer. Föräldrar och elever kommer från och med nu inte ha tillförlitlig information att tillgå, endast rykten och reklam.
Svenska friskolor ägs i dag av allt från enskilda personer till kuwaitiska statliga investeringsfonder och amerikanska investmentbolag. Ägarnas intressen tillåts väga tyngre än allmänhetens rätt att se vart skattepengarna går, och inte minst elever och föräldrars rätt till insyn. Det gynnar varken valfriheten eller kvaliteten.
