Jag har intarsia meddelade 15-åriga dottern plötsligt en kväll. Vi undrade förskräckta vilken infektionssjukdom hon hade och hade missuppfattat namnet på. Till vår oerhörda lättnad visade det sig att hon verkligen hade intarsia - i läxa, det vill säga hon skulle skriva en uppsats i slöjdämnet om den legendariske möbelarkitekten Carl Malmsten och snickeriutsmyckningen intarsia. Det är begrepp och namn som min generation möjligtvis har viss kännedom om men definitivt inte de flesta tonåringar. Däremot har de järnkoll på annat, till exempel vilka artister som är stora nu. Hade det inte varit för döttrarna hade jag inte haft en aning om Drake, Ariana Grande, Miley Cirus, Five Seconds of Summer, Ed Sheeran och Shawn Mendes. Eller att The Weeknds senaste album heter Starboy, som är "sjukt bra".
Vad har då alla dessa artister gemensamt enligt samma "vanligtvis välunderrättade källa". Jo, de har alla gett stora konserter i Stockholm men inte i Göteborg. (Till vår räddning kommer som alltid stadens store son Håkan Hellström. Visserligen inleder han sin sommarturné på Stockholms Stadion men den grandiosa avslutningen blir på Ullevi - till och med två gånger - som vanligt!)
Det är i och för sig inte konstigt att de stora internationella artisterna dras till huvudstäder. Givetvis kommer Stockholm alltid att ha ett visst försprång. Men Göteborg, som berömt sig av att vara Nordens stora evenemangsstad, har alltid kunnat attrahera världsartisterna och de stora sportevenemangen. Men nu verkar Göteborg ha hamnat i bakvatten. Har vi verkligen hängt med?
Jodå, besöksnäringen går fortfarande som tåget men kommer den att göra det framöver? Och hur skall vi hitta tillbaka till evenemangstoppen igen?
När Göteborg en gång i tiden bestämde sig för att satsa på att bli en framträdande evenemangsstad så byggde det på Humlans idé: En humla borde egentligen inte kunna flyga men eftersom humlan inte vet det så flyger den ändå. Göteborg var en delvis nergången industristad med varvskrisen, som gjorde över 30 000 människor arbetslösa, i färskt minne. Göteborg var inte den största staden, hade inte de största och mest moderna arenorna och inte det häftigaste varumärket. Hur skulle denna stad kunna blir en evenemangs- och kunskapsstad av rang?
Göteborg byggde evenemangssatsningen på några befintliga styrkor: Svenska Mässan, Liseberg, Nya Ullevi, ett stråk däremellan mitt i centrum och inte minst förmågan att samarbeta. I övrigt skrev vi på något sätt om reglerna för vad som var möjligt. Göteborg satte djärva mål och hade förmågan att tänka okonventionellt och stort. Det gav oss oförglömliga minnen som det magiska friidrotts-VM:et 1995.
Det görs förvisso mycket bra i dag i Göteborg och vi har många goda förutsättningar: Hotellkapaciteten har byggts ut dramatiskt, ekonomin är bra, företagen går bra, vi har fantastiska restauranger och staden är "lagom" stor. De två stora evenemangsmotorerna Svenska Mässan och Liseberg har utvecklats väl och drivs i dag skickligt. Vi har möjligheten att ta nya kliv i evenemangs- och besöksindustrin - en industri som har blivit allt viktigare världen över, vilket också innebär svår konkurrens!
Utifrån är det svårt att avgöra om det finns det en sammanhållen och tydlig bild av hur evenemangs-Göteborgs väg framåt ser ut. Vilken är strategin och vilka mål har man? Håller de "gamla" metoderna, strukturerna och organisationerna?
Klart är att vi kommit på efterkälken vad gäller "hårdvaran". Göteborg behöver till exempel en ny stor arena och en ny bad- och simanläggning. Men det är "hygienfaktorer - alla har det".
Vi behöver också nya idéer, nya unga entreprenörer som förnyar idéinnehållet: hur skapas evenemang som drar människor, medier och pengar till Göteborg också i fortsättningen i den allt tuffare konkurrensen?
Jag talade med en ung entreprenör som sa:
– Det handlar väldigt mycket om innehåll och idé. Vad får mig att gå och titta, lägga tid och pengar? Det måste vara något extra, något utöver det vanliga som får mig nyfiken och lockad. Och vi måste kunna arbeta med tillfälliga arenor och lösningar som inte kostar jättebelopp att uppföra eller driva i fortsättningen. London-OS gjordes på det sättet och arenorna kostade en knapp tiondel av vad det hade kostat med permanenta anläggningar.
Han menade också att ett obebyggt Heden är det mest värdefulla vi har i evenemangshänseende:
– Man kan alltid bygga sig till en arena men man kan aldrig riva sig till ett Heden, sa han.
Så låt oss värna det vi har som är bra eller till och med ovärderligt. Låt oss komma till skott med det nya som måste adderas, som en ny arena. Men släpp också fram nya kreativa krafter, begåvade och okonventionella idéer och metoder. Det går att "skriva om reglerna" igen!
PS Jag kan inte låta bli att i samma andetag nämna Julstaden Göteborg, som blivit en verklig succé och kassako för besöksnäringen och till stor glädje för göteborgarna. Men också den satsningen verkar ha tappat energi. Visserligen har vi fått ett oväntat jultillskott med de morgonimmiga - eller frostade - glasrutorna på Övre Avenyn (eller nedre Götaplatsen). Men det räcker inte. Jul-Göteborg måste förnyas och utvecklas än mer för att behålla sin plats som juldestinationen nummer ett!
