Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ett falskt körkort är inte sällan ett första steg för att skaffa sig flera identiteter. Bild: Erik Simander/TT

Håkan Boström: Identitetsfusket allt allvarligare

I ett långt, gediget reportage i Liberal Debatt beskriver frilansjournalisten Anna Gullberg hur det omfattande fusket med falska identiteter griper in på allt fler områden i spåren av det svenska migrationsmisslyckandet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Flera partier har lyft frågan om att det behövs en ny folkräkning i Sverige. Det är välkommet. Så många som 200 000 personer kan bo på felaktiga adresser, enligt Skatteverket. Många har dessutom felaktiga ID-handlingar. Iraks förre försvarsminister, som fick bidrag från Sverige under flera år via falsk identitet, är kanske den mest kände. Men han är inte ensam.

Att genomföra en ”folk- och bostadsräkning” av gammalt snitt är dock lättare sagt än gjort. Det är långt ifrån säkert att man kommer tillrätta med de falska personuppgifterna via dörrknackning i en allt mer digital verklighet. Det är frivilligt att öppna dörren och myndigheterna har små möjligheter att kontrollera att de som bor där talar sanning.

Den välrenommerade frilansjournalisten Anna Gullberg, tidigare bland annat chefredaktör för Gefle Dagblad, redogör i ett långt, faktaspäckat reportage i Liberal Debatt (15/9) för det omfattande skuggsamhälle som växt fram i Sverige, där bristen på sammanhang möjliggör växlande identiteter.

Vi får läsa om falska uppkörare som tar körkort åt andra, med egen bild men den andres namn och personnummer på sitt falska ID. Sedan kan beställaren bara byta ut bilden genom att ”tappa bort” sitt körkort. Vips har man en äkta ID-handling! Detta är satt i system. Resultatet är inte bara livsfarliga bilförare på vägarna utan även fler falska identiteter som kan användas till kriminalitet och bidragsbrott. En person med flera identiteter kan få ut a-kassa på en identitet och samtidigt jobba svart eller vitt med någon av de andra.

Körkort är emellertid inte det enda kryphålet. Gränspolisen uppskattar att 70 procent av de asylsökande uppgett falsk identitet, baserat på de kontroller som gjorts med hemländerna. Migrationsverkets LMA-kort kan leda vidare till ID-kort via anställningar från oseriösa arbetsgivare. Samordningsnummer och LMA-kort från Migrationsverket får i många fall passera som styrkt identitet trots att det inte är meningen. Borttappade pass är en annan vanligt förekommande metod som inte minst används av människosmugglare.

Falska identiteter används även av yrkeskriminella som reser in i landet, utvisas under en identitet, bara för att snart vara tillbaka under en annan. Polisen får på det här sättet svårt att kartlägga de kriminella. Svenska sekretessregler mellan myndigheterna försvårar arbetet ytterligare. Brottslingar som ägnar sig åt mängdbrott (många brott med lågt straffvärde för sig) har god chans att komma undan helt. Utan en riktig identitet är det lätt att försvinna om man grips och släpps. Polisen har inte befogenhet eller resurser att häkta varje tjuv. Kontrollen av människor som befinner sig illegalt i landet uteblir också ofta av praktiska skäl, detsamma gäller de som uppger fel adress av skatteskäl, par som är skenseparerade av bidragsskäl och så vidare. Detta gäller alltså trots att enskilda myndigheter har misstankar om oegentligheter, toppen av isberget.

Gullbergs reportage är gediget. Det pekar på djupgående problem i det svenska samhället. Myndighetssverige är uppbyggt utifrån att människor i hög grad samarbetar frivilligt, är lätta att kontrollera och ingår i etablerade sammanhang. Våra regler är utformade för 1950- och 1970-talets Sverige. Folkbokföringen är baserad på ett datasystem från 1980-talet, vilket bara det sätter hinder. Hela systemet är från början uppbyggt för ett samhälle med social kontroll och internaliserade normer, kompletterat efter hand med integritetsskyddande åtgärder och utökade medborgarrättigheter. Urbanisering och global migration har brutit sönder dessa förutsättningar.

Givetvis är inte merparten av alla migranter fuskare, men en stor del av fusket är kopplat till migration. Den kraftlöshet som blottas hos svenska myndigheter i mötet med en ny verklighet är beklämmande för hederliga medborgare, inte minst för alla de invandrare som försöker göra rätt för sig. Välfärden förlorar miljarder årligen, vilket drabbar de svagaste. Samhällsmoralen undergrävs, motsättningarna ökar.

Vad som behövs akut är mer tillförlitliga ID-system. EU har tagit initiativ för ökad digital samordning och användande av biometriska data, som fingeravtryck och ögonscanning. Det kan lösa mycket. Men en följd är att övervakningen kommer att öka. Det blir priset som alla får betala, inte bara de som fuskar. Staten ges potentiellt mycket kraftiga verktyg att kontrollera medborgarna. Åratal av slarv i både migrationspolitiken och skötseln av svenska identitetsuppgifter är svåra att göra ogjorda. Men det är hög tid att ta itu med följderna.