Karin Pihl: I Sverige är tågen inte sena – de har ”ny avgångstid”

Man undrar vad som är värst: förseningarna eller skamlösheten.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Nu ska jag berätta om en irriterande stund i mitt liv, som jag tror att många svenskar kan känna igen sig i. Scenen är följande. Jag ska resa med tåg på sträckan Stockholm till Göteborg. Jag är ute i god tid. Jag köper en kaffe som jag råkar spilla ut över mig själv. Redan där börjar irritationen växa inom mig, men det hör inte riktigt till saken.

Det egentliga startskottet för ilskan är den lilla signalen som går ut i högtalarna på centralstationen. ”Pling! Tåg från Stockholm till Göteborg har en ny förväntad avgångstid. Tiden kan komma att ändras framåt eller bakåt”. Utöver detta meddelas att tåget är spårändrat.

ANNONS

Det första som slår mig är hur rösten i högtalarna försöker försköna situationen. Den förväntade avgångstiden är ny, informerar den sakligt.

Förlåt, men det heter väl för bövelen ”försenat”! Tåget är försenat! Det är sent, det kommer inte att avgå i tid, tidtabellen bommas. Tiden är inte "ny". Tiden har passerats!

Vem försöker ni lura? Rösten i högtalaren försöker låtsas som att förflyttning i tid och i rum är samma sak. Ny plattform, ny tid. Inga konstigheter. Det är som att den statliga ägaren till järnvägsstationen försöker mixtra med metafysiken för att folk inte ska bli arga. Men mig lurar ni inte.

Kanske hade min irritation dock varit mindre om situationen jag upplevde denna förmiddag var ett undantag. Så är det tyvärr inte.

Under 2022 var vart fjärde långdistanståg försenat. Vart tionde tåg var med än en halvtimme sent, och nästan vart femte var mer än en kvart sent, enligt den statliga myndigheten Trafikanalys. Det är förvisso en liten förbättring jämfört med året innan, men från usla nivåer. Tar man in regiontågen i beräkningarna har det inte varit så här dåligt sedan 2013.

Och enligt statistik från konsultföretaget BCG tappar Sverige i jämförelse med andra europeiska länder. Vår järnvägstrafik blir sämre, och det är framför allt den bristande punktligheten som gör att vi halkar efter. Orsakerna är flera. Att den svenska staten under lång tid – flera decennier – slarvat med underhållet av järnvägen är en central förklaring.

ANNONS

Slarvet med att underhålla basal infrastruktur går igen på flera områden. Förutom järnväg har vi elnätet, kraftproduktionen och vägarna, för att inte tala om kommunala vatten- och avloppsledningar. Allt det som utgör stommen för en modern civilisation har satts på efterkälken.

Detta är inte acceptabelt. Det är inte rimligt att staten i ett rikt högskatteland försummar de basala uppgifterna på det här sättet. Ofta talas det om en normaliseringsprocess sett till den ökade våldsnivån i samhället, med sprängningar och skjutningar. Man blir van. En sådan process riskerar även att ske med tågen och de andra kollektiva nyttigheterna.

Folk blir vana att man måste ta ett tidigare tåg för att vara på det säkra att man kommer fram i tid. Eller så slutar man helt enkelt att betrakta tåget som ett rimligt transportalternativ. Som en man jag satt bredvid på tåget sa uppgivet: ”Jag orkar inte mer. Nästa gång tar jag flyget”.

I Japan går konduktören tydligen runt och ber passagerarna om ursäkt om tåget är mer än fem minuter försenat. I Sverige förväntas man acceptera att tåget har ändrat position i tiden.

Det här ska vi inte tolerera.

LÄS MER: Är vi beredda betala vad det kostar för att tågen ska gå i tid?

ANNONS
comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS