Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Håkan Boström: I krisen testas sammanhållningen

Vid en samhällskris – som den pågående Coronaepidemin skulle kunna utvecklas till – finns det ett egenvärde i att människor kan samordna sig, lita på varandra och dela problembild.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

De senaste åren har präglats av en ganska högljudd och infekterad inrikespolitisk debatt. Från höger har kritiken mot myndigheter, medier och regeringsföreträdare varit ihållande och bitvis hätsk. Från vänster har högeroppositionen utmålats som närmast demokratiskt opålitlig. Överdrifterna har varit legio.

Hur klarar ett sådant land att hantera en samhällskris där vi måste samarbeta och lita på varandra? Polariseringen ska inte överdrivas. Tilltron till myndigheter är fortsatt hög i Sverige och en hel del av den upplevda spänningen hänger samman med att den föregicks av en period av "liberal hegemoni" och en relativt låg konfliktnivå.

Men inte minst mediekonsumtionen har förändrats och föreställningarna om hur samhället fungerar går isär i dagens Sverige. Förtroendet för Public Service, och etablerade medier i stort, följer idag partipolitiska linjer mer än tidigare. Högerväljare är mer skeptiska. De faktiska samhällsproblem som uppstått till följd av bristande integration ska inte heller negligeras, framförallt vad gäller ordning och säkerhet.

Under normala omständigheter behöver inte konflikt vara ett problem. Tvärtom har utvecklingen med ökad åsiktspluralism tvingat etablerade aktörer att skärpa sig. Ett antal tabun har slagits sönder.

Vid en samhällskris – som den pågående Coronaepidemin skulle kunna utvecklas till – finns det dock ett egenvärde i att människor kan samordna sig, lita på varandra och dela problembild. Det kan vara viktigare än att bilden är sann i alla detaljer. Det är egentligen samma principer som gäller under krig.

Det handlar förstås inte om att yttrandefriheten ska sättas ur spel. Kritik mot myndigheterna fyller en funktion även i kristider. Om inte annat blir det en signal om att förtydliga kommunikationen. Men under en kris har var och en samtidigt ett extra stort ansvar att vara saklig. Det är inte rätt tillfälle att ägna sig åt alarmism eller försök att ta billiga politiska poänger. Det politiska ”käbblet” bör i möjligaste mån läggas åt sidan.

Det gäller även det etablerade Sverige och regeringen. Skulle krisen förvärras är det viktigt att även involvera de politiska motståndarna i ansvarstagandet. Inga politiska partier eller medieaktörer bör avvisas på förhand. Alla som bor i det här landet bör fås att agera konstruktivt på sin kant.

Sverige är emellertid inte bara splittrat politiskt. I dagens mångkulturella land är det centralt att information om smittspårning och risker även når ut till den stora grupp som inte talar svenska. Krishanteringen kan inte utgå från en svensk medelklassfamilj. Virus tar inte hänsyn till klass, kön eller etnicitet – eller ens legal status. Även personer som befinner sig illegalt i Sverige – en inte oansenlig grupp – bör få information om att de inte riskerar något om de deltar i smittskyddsarbetet. Det ligger i allas intresse.

De åtgärder som sätts in vid en kris måste vägas mot en mängd konsekvenser. Oro och arbetsinställelse kan också ha negativa effekter och innebära nya risker. Men exempelvis karensavdraget vid sjukdom, borde tillfälligt kunna avskaffas utan problem, om det skulle bedömas nödvändigt.

Jämfört med tidigare kriser i historien är kravet på myndigheternas kommunikation högre idag, av den enkla anledningen att möjligheterna att ifrågasätta den är större. Men var och en av oss har av samma anledning ett större ansvar att hålla huvudet kallt och förstå att vad vi säger, gör och skriver kan få konsekvenser. Var gärna försiktig. Men piska inte upp panik.