Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Ernst Henry Photography
Bild: Ernst Henry Photography

Adam Cwejman: I går främlingsfientlighet, i dag S-politik

Socialdemokraternas tvärvändning om språktestet avslöjar hur lätt partiet tagit på anklagelserna om främlingsfientlighet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I januari kom slutbetänkandet från den utredning om språktest som justitie- och migrationsministern Morgan Johansson beställt. Utredningen föreslår att ett sådant test ska bli obligatoriskt för alla mellan 16 och 66 som söker svenskt medborgarskap. Förslaget väntas bli verklighet, förutsatt att stöd finns i riksdagen, 2025.

Det skulle innebära att det tog 23 år från det att dåvarande Folkpartiet Liberalerna lanserade språktestförslaget 2002 till att det blev verklighet.

Kan någon i Sverige dra sig till minnes en enda politisk debatt under dessa år som handlade om språktestets för- och nackdelar och inte främst dess symboliska betydelse? Det blir nog svårt.

Språktest för medborgarskap hör nämligen till en kategori av politik som sällan diskuterats i sak utan snarare används som retoriskt redskap. När Lars Leijonborg lanserade förslaget var den vanligaste anklagelsen att partiet "fiskade i grumliga vatten".

Det var inte annorlunda sex år senare. När Morgan Johansson 2008, i ett numera borttaget inlägg på sin blogg, som uppmärksammades av Alice Teodorescu Måwe i Bulletin (16/1), för tolv år sedan beskrev Moderaternas förslag att införa språktest som avskyvärt.

Språktest beskrevs av Johansson som ett uttryck för Moderaternas ”stress” och en ”magnet för främlingsfientliga väljare”. Ett tilltag som var ”bedrövligt i sin utstuderade ömklighet”. Moderaterna spelade på Sverigedemokraternas ”planhalva” och ställde ”svenskar mot invandrare”.

Språktest för medborgarskap – något som snarare är regel än undantag i stora delar av västvärldens demokratier – sorterades av Johansson in under kategorin cynisk populism.

Någon principdiskussion om vad språktest innebär i praktiken, hur det skulle kunna utformas eller hur det låg till i andra länder var Johansson inte intresserad av. Språktestet analyserades för sin metapolitiska innebörd - inte dess praktiska betydelse.

Har det ägt rum någon diskussion om språktestets för- och nackdelar inom socialdemokratin sedan dess? Det vet vi inte. Men något har uppenbarligen hänt. För i dag är språktest socialdemokratisk politik. Och en självklarhet, om vi ska tro Morgan Johansson som i samband med offentliggörandet av utredningens slutsatser skrev att ”grundläggande kunskaper i svenska språket och om det svenska samhället är avgörande för integrationen”.

Det finns många goda invändningar mot språktest. Det är svårt att utforma på ett ändamålsenligt vis. Det saknas forskningsstöd för att det skulle ha några tydliga effekter på språkinlärningen bland nyanlända.

Däremot finns det en principiell poäng med att villkora medborgarskap med språkkunskaper. Det visar att medborgarskapet är betydelsefullt och att det inte är en torr formalitet att bli svensk medborgare. Det kan också tyckas rimligt att den som ska rösta i riksdagsvalet kan ta till sig information på svenska.

De som följt debatten om språktestet under snart ett kvartssekel har dock bara mött den som en symbolfråga. En sorts främlingsfientlighetens kompassnål: Svara på var du står i förhållande till språktest och jag ska säga dig hur främlingsfientlig du är!

Samma väljare har också fått lära sig att borgerlig politik är förkastlig och närmast odemokratisk tills Socialdemokraterna börjar driva den. Då är den självklar.

Förutom att detta sätt att strö allvarliga anklagelser om sig gröper ur värdet av sådana varningar binder det även Socialdemokraterna som parti vid masten. Vad händer om partiet byter fot i en fråga, som språktestet? Man blir tvungen att smussla med tidigare anklagelser. Vilket är precis vad som nu skett eftersom Johanssons kritik av Moderaterna från 2008 är borttagen från hans blogg.

Hur allvarligt menade anklagelserna har varit vet vi nu. Inte alls. Johansson har inte med en stavelse förklarat hur något som då "ställde svenskar mot invandrare" i dag är "avgörande för integrationen".

Socialdemokraterna kan ju inte påstå att de nu själva "fiskar i grumliga vatten". Enda vägen ut är att låtsas som att anklagelsen aldrig yttrats. Och visst funkar det, det är inte många väljare som minns vad en socialdemokratisk politiker skrev för massa år sedan på någon blogg.

Tänk om socialdemokratiska politiker som Johansson diskuterat politiska förslag som språktest i sak under alla dessa år. Föreställ er vad det hade inneburit för möjligheterna att förekomma segregationen. Eller förhindra det urusla samtalsklimat som präglar debatten om, för det svenska samhället, centrala problem.

Kanske kommer det en ny generation av socialdemokratiska politiker som avhåller sig från smutskastning som främsta vapen. Till dess får vi vänja oss vid att det som tidigare beskrevs som främlingsfientligt, i dag, utan vidare förklaring, blir socialdemokratisk politik.