Om man lyssnar på klimatdebatten under valrörelsen är det lätt att få intrycket att svenska bussbiljetter och skattesatsen på bensin och diesel är avgörande för den globala uppvärmningen. Blir det tre kronor billigare att tanka, då kommer den globala uppvärmningen att vara utom all kontroll.
Men så är det inte. Trots att klimatet är den fråga som till sin natur är mest global är det klimatdebatten som är den mest navelskådande. Huruvida bensinpriset i Sverige ligger på 17 eller 22 kronor litern spelar föga roll. Sverige står för några promille av de totala globala utsläppen.
Vi kan göra ”allt rätt” i Sverige. Den globala uppvärmningen kommer att fortsätta ändå. Medan svenska politiker tjatar om bensinpriser fram och tillbaka skövlas regnskogen i Amazonas i rekordfart. Under årets två första månader skövlades tre gånger så mycket skog jämfört med föregående år (SVT 15/3). Förutom att det är förödande för den biologiska mångfalden frigörs enorma mängder koldioxid. En drivande orsak bakom skövlingen är sojaodlingarna – grödor som odlas för att bli djurfoder. Forskare varnar för att Amazonas står inför ett avgörande skede där avskogningen gått så långt att den blir självförstärkande. Ekosystemen förstörs och savann breder ut sig. Det kan få mycket allvarliga konsekvenser för klimatet.
Samtidigt som svenska politiker diskuterar priser på bussbiljetter bygger Kina ett kolkraftverk i veckan. Kina är det största utsläppslandet i världen och har inga planer på att fasa ut fossil energi. Landet står i dag för över hälften av all kolkraft. Man satsar förvisso på vind och sol men på totalen ökar landets utsläpp ändå eftersom den kinesiska industrin är extremt energikrävande. Dessutom planerar Kina att bygga kolkraft i 38 andra länder.
Regnskogsskövling i Brasilien och kolkraftverk i Kina är bara två exempel på hur klimatfrågan globalt sett hanteras helt fel. Även Indien planerar för mer kolkraft. Liksom Tyskland, som lagt ner sin kärnkraft.
LÄS MER: Det behövs en realistisk klimatpolitik
I Sverige reduceras ofta lösningen på klimathotet till miljöpartistiska slagord. Att köpa en ekologisk tomat räddar inte klimatet. Den stora frågan är huruvida utvecklingsländer ska få genomgå samma industrialisering och ekonomiska utveckling som västvärlden, och till vilket pris. Man kan poängtera att västvärlden historiskt släppt ut betydligt mer än exempelvis Kina och att vi därför bör ta ett större ansvar. Men det spelar ingen roll för de utsläpp som sker nu. Någon sådan rättvisa existerar tyvärr inte.
Det Sverige kan göra som kan få effekt i verkligheten handlar inte om några kronor för bensinen hit eller dit. Det handlar snarare om att ta fram och exportera grön teknik, men också om att försöka driva klimatfrågan på den globala arenan, och då inte minst inom EU. Det finns goda möjligheter för EU-länderna att tillsammans påverka vad som sker i andra delar av världen. Som klimattullar, importstopp för brasilianskt kött och riktat ekonomiskt bistånd för att utveckla fossilfri energiproduktion i Asien och Afrika. Det är sådant som kan spela roll.
Det navelskådande, strikt nationella perspektivet gör att hela klimatdebatten upplevs som en chimär. Politikerna debatterar frågor som de låtsas är avgörande för klimatet trots att alla vet att de inte är det. Det skapar inte förtroende, utan snarare en känsla av att det viktigaste är symbolpolitik och att tjafsa med dem i motståndarlaget.
