Artur Szulc, historiker och författare
Artur Szulc, historiker och författare

Hur kunde Förintelsen ske?

Frågan om hur den nazityska utrotningen av judar var möjlig är ständigt aktuell.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Trots många hypoteser, forskning och historiskt grundarbete verkar Förintelsen som händelse vara ett mysterium för många.

Vad det beror på har givetvis olika svar men en orsak bland flera kan vara att det var Tyskland - som ansågs vara en ledande europeisk stat med en högtstående kultur - som planerade, initierade och verkställde ett systematiskt utrotningsprogram riktat mot judar.

Oförmågan att acceptera tysk brutalitet och grymhet i nazistisk skepnad är inget nytt fenomen. Protyska känslor och en beundrande syn på tysk kultur fanns bland annat i Sverige vilket ledde till att många var skeptiska till uppgifterna om övergrepp och terror i exempelvis ockuperade Polen.

ANNONS

Tysklands ställning som en kulturnation bidrar till en mental blockering som kan exemplifieras så här: På en fråga om varför Förintelsen hade sitt ursprung i Tyskland svarade Pieter Meerburg, en holländsk man som räddade judiska barn under Förintelsen: ”Tyskland var i spetsen för teater, film, litteratur och musik och producerade också de största forskarna - män som Einstein och Planck. Tyskarna var Europas mest sofistikerade, intelligenta, intellektuella människor - otroligt.”

Sedan fanns det sådana som menade att det var nazisterna som låg bakom terrorn och inte tyskarna. En sådan person var professor Victor Klemperer (1881–1960) som var tysk av judisk börd men som hade konverterat till protestantism. Han överlevde kriget tack vare att han var gift med en icke-judisk tyska och för att han kämpat i första världskriget. Klemperer hade svårt att förlika sig med det faktum att nationen och folket som frambringat stora poeter, filosofer, konstnärer, dramatiker och ingenjörer också hade genererat ett antisemitiskt, rasistiskt och auktoritärt nationalsocialistiskt parti lett av Adolf Hitler.

Inom samma kultursfär rymdes alltså Goethe, Schiller, Brahms, Mann med flera och Rudolf Höss - kommendant i Auschwitz och ansvarig för massmord på hundratusentals människor. Klemperer plågades av denna insikt och gav uttryck för det upprepade gånger i sina dagboksanteckningar. Exempelvis i maj 1942 skrev han: ”Jag är tysk och väntar på att tyskarna ska komma tillbaka; de har gått och gömt sig någonstans. Men hur kunde Klemperer ha missat att tyskarna fanns där runtomkring honom hela tiden? De utgjorde inte enbart Hitlerregimens lojala anhängare.

ANNONS

De var också den tysta majoriteten av medlöpare. Regimens samhällsvision förverkligades med hjälp av tiotusentals tjänstemän på alla nivåer, av jurister, ekonomer, journalister, lärare, läkare, psykiatriker, ingenjörer, järnvägsanställda och universitetslärare samt inte minst miljontals poliser, säkerhetspersonal, soldater och officerare.

Bland dem fanns ideologiskt motiverade mördare, exempelvis sådana som tjänstgjorde i de så kallade insatsgrupperna som sköt ihjäl hundratusentals judar bakom frontlinjen i Sovjetunionen. Dessa fanns också i den lilla kärna av SS-personal som skötte utrotningen av judar i förintelseläger.

Men den stora massan – kollektivet som bar upp regimen och lät sig användas som verktyg av den – var inga mördare. Ändå bidrog de till att skapa, som Géraldine Schwarz skriver i sin bok Medlöparna, ”de nödvändiga förutsättningarna för en av de grövsta organiserade statsförbrytelserna som mänskligheten upplevt.” Berodde det på att majoriteten av dem var fanatiska antisemiter och rasister?

Sådana fanns så klart men även detta faktum kompliceras av historikern Christopher Browning som skrivit den banbrytande boken om reservpolisbataljon 101, som sändes till ockuperade Polen och deltog i masskjutningar av polska judar. Enligt Browning var det inte främst hänsynslös antisemitism som drev reservpoliserna – män i medelåldern – till att begå illdåd, utan bland annat grupptryck, orderlydnad med mera. Deras ageranden kan inordnas i en större fråga: Varför fogade sig så många tyskar och verkställde direktiv som gick emot universella etiska normer?

ANNONS

Svaret på den frågan började vissa tyska akademiker att söka ganska omgående efter kriget. En av dem var sociologen Eugen Kogon, som varit motståndare till hitlerregimen och internerats i koncentrationsläger. Hans mest kända verk är SS-staten: de tyska koncentrationlägrens system som gavs ut redan 1946 på tyska. I bokens sista kapitel resonerar Kogon kring just vad det var som gjorde det tyska folket dels mottagligt för Adolf Hitler, dels fogade sig. Förutom tankegångar om Tysklands historia och den tyska protestantismens betydelse för förändringar i synen på moral så pekar Kogon ut två egenskaper i den tyska folksjälen som underlättade underkastelsen inför Hitlers regim: militarism och auktoritetstro.

Militarism ska i det här fallet inte tolkas som preussisk militarism och krigiskhet utan bör förstås i dess civila variant: sträng pliktkänsla, karaktärsdisciplin, lydnad med mera. Vid sidan av detta fanns alltså auktoritetstron, det vill säga en servilitet inför makt. Barn förväntades blint lyda föräldrar och föräldrar i sin tur böjde sig för statsmakten. Hitler och hans anhang kunde utnyttja dessa reflexer hos det tyska folket.

Som Karl Möbius (polisman som tjänstgjort som vakt i förintelselägret Chełmno) minns efter kriget: ”Under min tjänstgöring som soldat och polisofficer påmindes vi ständigt om att order måste utföras. På grund av denna uppfostran var en order något heligt för mig. Dessutom hade kapten Lange [SS-kapten Herbert Lange hade varit förintelselägret Chełmnos första kommendant] sagt till oss att ordern rörande utrotningen av judar hade utfärdats av Hitler och Himmler. Vi hade drillats i att betrakta alla order från statens ledare som legitima.”

ANNONS

Kogon skriver: ”Tyskarnas nästan ovillkorliga auktoritetstro gjorde dem småningom benägna, att även i diktaturen betrakta de häktade och inte de häktande som förbrytare.” Varje försök till analys av hur Förintelsen var möjlig måste ta sin utgångspunkt i just den insikten. Hitlerregimen utnyttjade folkets instinkter och egenskaper för sina egna syften, och folket var för fegt för att gå mot kollektivet, enligt Kogon.

Förintelsen är i sig ingen gåta. Det som är ett mysterium är oviljan att acceptera att det var Tyskland, som ansågs vara en framträdande nation med ett bildat och civiliserat folk, som låg bakom de ”grövsta organiserade statsförbrytelserna som mänskligheten upplevt”.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS