Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Åsa Romson och Stefan Löfven vid tisdagens presskonferens.

Susanna Birgersson: Hur kommer vi vidare nu?

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Tisdagens presskonferens med Stefan Löfven och Åsa Romson markerar ett skifte. Det är nu officiell regeringspolitik att asylinvandringen ska minska drastiskt. Men sannolikt räcker inte åtgärderna. Den ”lägstanivå” som annonserades är fortfarande hög i jämförelse med hur flertalet EU-länder tillämpar de gemensamma asylreglerna. Åtgärderna kommer framför allt fördröja integrationen av de fortsatt många nya flyktingarna. Den utökade gränsbevakningen riskerar dessutom att locka människosmugglare till våra kuster.

Ju snabbare regeringen får ur sig det enkla budskapet att ”för närvarande går det inte att söka asyl här”, desto snabbare kan vi komma vidare. Vidare från det tillstånd där politiken består av akutåtgärd efter akutåtgärd, så att kommuner och myndigheter får möjlighet att bereda plats för den extremt stora mängd flyktingar som redan anlänt. Vidare från det offentliga samtal som är ett enda långt uppslitande gräl om vilka åsikter som är anständiga och vilka som inte är det.

Sveriges befolkning är till övervägande del positiv till invandring och mångkultur. Frågan är hur denna attityd bäst förvaltas och hur öppenheten ska gestaltas i en globaliserad tid där vi fortfarande inte har gett upp nationalstatens välfärdspolitiska ambitioner.

Vi behöver bestämma hur demografiska, ekonomiska, sociala, utrikespolitiska och humanitära aspekter ska vägas samman. Hur möjliggör vi för människor som kommer till Sverige att försörja sig själva? Hur och var byggs de bostäder som krävs för att den sociala misären i våra utanförskapsområden inte ska fördjupas?

Vi behöver bestämma hur flyktingpolitiken ska hänga ihop med asylrätten och hur de i sin tur ska vara kopplade till integrationsambitioner. Kan vi lösgöra dem från varandra? Kan Sverige ge skydd till människor – i Sverige eller annorstädes – som flyr från krig och förföljelse utan att därmed till bristningsgränsen belasta de skattefinansierade systemen på det sätt som sker i dag. Det bästa vore att kombinera ett större humanitärt engagemang i krisområden med en generös flyktinginvandring administrerad via FN:s kvotflyktingsystem samtidigt som reglerna för arbetskraftsinvandring liberaliserades.

Det sista vi behöver är att delta i en utdragen EU-tävling mot botten – en tävling vi för övrigt aldrig kan vinna – där alltmer hårdföra och inhumana metoder används för att minska ett stort flyktingtryck på en redan överutnyttjad mottagningsapparat. Det kommer inte leda till något gott, varken på kort eller lång sikt, vare sig för världens flyktingar eller för Sverige.