Hur kommer den misshandlade småbarnspappan att agera nästa gång?

En lag som tvingar människor till handling är verkningslös om staten inte först fullgör sin del av samhällskontraktet och garanterar människors trygghet.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

ANNONS
|

Civilkurage - mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk. Ett samhällsansvar. Kristdemokraterna förespråkar en lag som skulle göra det straffbart att passivt se på när en medmänniska befinner sig i nöd. På partiets hemsida står att: ”Det handlar inte om att man ska vara skyldig att till exempel ge sig in i ett slagsmål och utsätta sig för fara - men kanske ta upp telefonen och ringa polisen, allt efter egen förmåga”.

En småbarnspappa misshandlades under ett Valborgsfirande av ett ökänt ungdomsgäng hållandes sin lilla dotter i handen. Han hade dessförinnan bett killarna att lämna platsen efter att de hamnat i konflikt med en kvinna med hund. De svarade med att omringa honom, slå ner honom till marken. Trots att ett hundratal människor befann sig på platsen ville få vittna. Utredningen lades till en början ner när de få vittnena drog sig ur. Till och med en kommunanställd fritidsledare som hade fångats på film intill misshandeln påstod att han inget hade sett (SVT 23/10).

ANNONS

Varför vågar människor inte visa civilkurage och ingripa eller ens vittna? Jo, för att den som agerar utsätter sig för en personlig risk. Om man vill att människor ska våga agera måste polisen och rättsväsendet ha förmåga att upprätthålla säkerheten. När människor är mer rädda för de kriminella än säkra på rättsapparaten har statens våldsmonopol utsatts för allvarlig konkurrens.

Utvecklingen är illavarslande. Kombinationen av avtrubbning och rädsla direkt förgörande. En lag som tvingar människor till handling är verkningslös om staten inte först fullgör sin del av samhällskontraktet och garanterar människors trygghet.

För några år sedan hamnade jag i en ordväxling med några unga män som kissade på Östermalmstorgs tunnelbana. De spottade på mig, kallade mig för ”Jävla afro, muslim”. Ingen reagerade trots att perrongen var överfull, mitt i rusningstrafik. Alla tittade ner i sina mobiler.

Jag hoppas att jag i dag inte hade agerat som de medpassagerare som tittade bort. Men jag är inte säker. Det skrämmer mig. Samtidigt framstår fegheten på något plan som rationell; när det personliga priset blir för högt, som en konsekvens av att staten till viss del schabblat bort sitt våldsmonopol, gör man klokt i att vara försiktig, att titta bort, att hålla tyst.

ANNONS

Det samhälle som växer fram i tystnadens spår kommer att definieras av konflikträdsla, egoism och konsensus. Av enögt taktiserande och kortsiktighet. Det kommer, i ännu högre utsträckning än vad som redan är fallet, att genomsyra människors beslut på gator och torg såväl som i politiken. I grunden rör det sig nämligen om samma mekanismer; rädslan för att stå upp för det man tror på, tilltron till att någon tar emot en.

Hur kommer den misshandlade småbarnspappan att agera nästa gång? Hur hade hans svar påverkats om utgången i hans fall varit annorlunda, om fler hade vågat vittna? Hur vill vi att omgivningen ska agera om vi själva utsätts för något?

Civilkurage handlar om samhällsansvar. Samhället är större än staten. Men samhället är inte starkare än sin svagaste länk. Därför måste staten agera ännu kraftigare mot de som hotar andra till tystnad och bättre skydda de som tar sitt samhällsansvar - de som visar civilkurage.

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS