Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

På Norra Älvstranden byggs det så det knakar. Men hur ska skolorna finansieras om tio år? Bild: Olof Ohlsson

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hur finansieras välfärden i Göteborg om 15 år?

På sikt kommer gapet mellan inkomsterna och utgifterna i Göteborg att bli större. Det är ett problem som kan kräva både högre skatter och åtstramningar inom offentlig sektor.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Framtidsprognoser är som skattedeklarationer. Ingen gillar dem men de återkommer ändå med en envis regelbundenhet. För två år sedan kom en sådan framtidsprognos som förtjänar att inte glömmas utan rentav plockas fram med jämna mellanrum. Stadsledningskontoret gjorde en genomgång av Göteborgs stads långsiktiga ekonomiska förutsättningar fram tills 2035.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Den viktigaste slutsatsen och budskapet till dagens politiker var att Göteborg står inför en allvarlig ekonomisk utmaning. Befolkningen väntas, enligt prognoser från SCB att öka till omkring 700 000 invånare i Göteborg.

Detta innebär att Göteborgs befolkning ökar snabbare procentuellt än riket i stort. Det är positivt. Göteborg växer så det knakar. Färska siffror från branschorganisationen Byggindustrierna visar exempelvis att medan byggandet mattas av i landet som helhet så fortsätter en stark trend i Göteborgsregionen.

Det som är oroväckande på sikt, vilket Stadsledningskontoret noterade i sin rapport, är att försörjningskvoten, det vill säga de i arbetsför ålder som försörjer omyndiga samt pensionärer, väntas bli betydligt sämre i Göteborg.

Befolkningsökningen är störst just bland den äldsta kategorin samt åldersspannet 16-19. Detta innebär att nettokostnaden för skola och förskola kommer att öka väldigt mycket, därefter följt av kostnaden för de första åren inom äldreomsorgen.

Västsvenska Handelskammaren rapporterade nyligen att konjunkturen i Västsverige är den starkaste sedan 2012. Det är positivt, i synnerhet eftersom Göteborg och regionen är särskilt beroende av en framgångsrik industri för sina inkomster. Men om konjunkturen viker något, vilket är att vänta om man får tro exempelvis Riksbanken och Konjunkturinstitutet, så påverkas Göteborgs skatteunderlag starkare än andra delar av landet.

Stadsledningskontoret förklarar i rapporten att även om skattekraften stabilt utvecklas så går utvecklingen "in i ett skede som innebär att kostnaderna för demografin ökar snabbare än intäkterna". Det här förstår vem som helst att det inte är gynnsamt för Göteborgs framtida utveckling.

Göteborg är, på gott och ont, en väldigt internationell stad med en omfattande framgångsrik och högteknologisk industri. Går konjunkturen åt rätt håll så vinner Göteborg, relativt resten av riket, väldigt mycket på det. Men det omvända gäller givetvis också.

Kruxet för Göteborg är att nettokostnaderna även med en stabil ökning av produktiviteten och skatteunderlaget kommer att öka snabbare än intäkterna. Fortsätter utvecklingen så är glappet omkring 5,1 miljarder kronor år 2035. Till saken hör att det i nettokostnader inte räknas med någon "ökad servicenivå" eller "ökade ambitionsnivåer". Det är kostnaden för status quo man räknar med.

Det är svårt att tro att det fram tills 2035 inte kommer finnas ett tryck i lokalpolitiken för att öka servicenivån. Även en plötsligt ökad befolkningsökning, exempelvis genom ökad invandring, kan påverka kalkylen. Befolkningskurvan i studien är beräknad genom en stabil årlig procentuell ökning. Men som vi blev varse 2015 kan ökningen blir större vid oförutsedda händelser.

Så vad göra åt det här glappet? Stadsledningskontoret hävdade när rapporten skrevs att det behövdes "kraftiga åtgärder" för att lösa problemet. Exempel på dessa var kostnadsminskningar i form av sänkt service inom offentlig sektor, en ordentlig skattehöjning - eller både och.

Sannolikt är väl också att det blir ett mellanting, det vill säga både besparingar och skattehöjningar. Lite krasst konstaterade Stadsledningskontoret också att det "troligtvis" i framtiden kommer bli nödvändigt att "politiskt utvärdera omfattningen av det kommunala uppdraget och hårdare prioritera det kommunala kärnuppdraget samt service- och ambitionsnivån". Det låter som ett annat sätt att säga att det kommer behövas nedskärningar inom offentlig sektor. Skär där det går för att bibehålla, eller höja kvalitén i övriga delar.

Alldeles oavsett hur den västsvenska industrin går, och allt tyder på att den även i fortsättningen kommer att vara stark, måste det till en välplanerad omprioritering i offentlig sektor. Även om lokalpolitikerna lyckas med en sådan kommer det sannolikt även att krävas skattehöjningar.

Till skillnad från vad många tror har utgifterna under 2000-talet ökat stabilt i offentlig sektor, med omkring 1 procent per år. Det är inte säkert att det är hållbart. Men önskar man en sådan utveckling även i fortsättningen är man svaret skyldig hur det ska finansieras i en stad som Göteborg. Det går att ignorera Stadsledningskontorets viktiga prognos, men det går inte att ignorera dess slutsatser.