Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Bild: Bengt Kjellin

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hjörne: Ultimatum som står i vägen!

Låsningar är det som förenar rikspolitiken med den göteborgska lokalpolitiken. Den enda skillnaden är att det handlar om ideologi i det förra och sakfrågor i det senare fallet.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det är svårt att ta blicken från riks­politikens piruetter på slak lina, högt ovanför våra huvuden. Veckan har bjudit på följande föreställning, synbarligen gratis:

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kristdemokraternas ledare Ebba Busch Thor vill att Alliansen lägger fram en gemensam budget. Moderaterna vill också det. De båda andra allianspartierna, Liberalerna och Centern, tycker emellertid att det är för tidigt att gå fram med en alliansbudget. Först skall en regering vara på plats!

– Frågan är för tidigt väckt, säger man från Liberalerna.

– Vi måste ta saker i rätt ordning, hävdar Centern.

– Vi har ett speciellt läge med en övergångsregering. Men riksdagen är ingen övergångsriksdag och då bör man också ha en chans att votera skarpt om vad man tycker är den bästa politiken för Sverige, invände Ebba Busch Thor.

– Sverige har ju behov av stora reformer och att få dem på plats så snart som möjligt. Finns det ingen regering på plats den 15 november så avser vi att lägga en budget. Jag hoppas givetvis att det är Alliansen som skall lägga fram en gemensam budget men blir det inte så tänker Moderaterna lägga en budget, sa Elisabeth Svantesson, ekonomisk-politisk talesperson för Moderaterna.

DEN 15 NOVEMBER är det datum då riksdagen måste fastställa en budget. Finns det ingen ny regering då, måste den nuvarande övergångsregeringen lägga en övergångsbudget, en budget utan nya satsningar och reformer.

Det är som ett alternativ till en sådan budget som Moderaterna avser att lägga ett budgetförslag, som i mångt och mycket innehåller det som Alliansen var ense om före valet. Den budgeten kommer åtminstone att stödjas av Kristdemokraterna men, som det ser ut nu, inte av L och C.

MAN KAN GIVETVIS, som Aftonbladets Lena Mellin hävda att Moderaternas utspel är ”fånigt”. Men man kan med ännu större fog hävda att Ulf Kristersson lever upp till sitt löfte att med alla till buds stående medel försöka driva allianspolitik, utan att för den skull i något avseende kompromissa med viktiga liberala värden – att köra ända in i kaklet.

Centern och Liberalerna lever också upp till ett av sina löften – att inte ta stöd av Sverigedemokraterna men har milt sagt svårt att leva upp till det andra löftet – att verka för en alliansregering.

– Det är tråkigt att vi just nu har två partier som inte vill få igenom sin egen politik, som MUF:s ordförande Benjamin Dousa uttryckte det.

TROTS DET HAR en moderat budget goda chanser att antas av riksdagen. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kommer sannolikt att rösta för. Då räcker det att C och L lägger ner sina röster. Röstar något av de två partierna nej så faller budgetförslaget.

Vi kan alltså få uppleva den minst sagt pikanta situationen att Liberalerna och Centern lägger ner sina röster eller röstar nej till sin egen budget – ett slags riksdagens egen identitetspolitik där det är viktigare vem som säger eller tycker något än vad som faktiskt sägs eller tycks.

LOKALT I GÖTEBORG förefaller det vara minst lika låst, om än bakom lyckta dörrar och medborgarna. Först i torsdags släpptes allmänheten in. Då hände två saker. Det ena skedde i GP när Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt Initiativ, i en debattartikel, bjöd in Socialdemokraterna och ”helst fler partier” till förhandlingar. ”Vi är nu beredda att lyssna på politiska förslag från både socialdemokrater och liberaler”.

Det andra var att kommunfullmäktige sammanträdde och valde ett tillfälligt presidium där Socialdemokraterna helt ställdes utanför. Någon lösning på hur staden skall styras i framtiden framträdde emellertid inte. En fingervisning var kanske omröstningen om utbyggnad av hamnen i Fiskebäck. Alliansen, Demokraterna och Sverigedemokraterna röstade tillsammans igenom planerna.

Det som förenar situationerna i riket och i Göteborg är ultimatum. På riksplanet är det en ideologisk låsning, Sverigedemokraterna, och lokalt är det en sakfrågelåsning, Västlänken, menade statsvetarprofessorn Jonas Hinnfors.

Dessutom kan man konstatera att båda dessa ultimativa inställningar står i vägen för nödvändiga maktskiften. I Göteborg är dessutom det som står i vägen både beslutat och i gångsatt trots att målet för såväl Alliansen som Demokraterna, ett nytt styre i Göteborg, finns kvar. Skall det vara så omöjligt att nå?