Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Peter Hjörne: Hjörne: Reepalus förslag blir aldrig verklighet!

Diskussionerna om vinster i välfärden är bra i ett avseende, men bara ett. De ideologiska skillnaderna mellan blocken blottläggs och blir tydliga.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Mycket är bra i den svenska välfärden, inte minst att den är skattefinansierad och tillgänglig för alla. Men det finns, som alla vet, också stora bekymmer. Sjukvården har problem med tillgänglighet, bemötande, kvalitet, arbetsvillkor, styrning, patientsäkerhet och personalbrist. Äldreomsorgen har liknande problem. Skolorna har kunskaps-, bildnings- och ordningsproblem. 

Det finns således åtskilligt att jobba med och att förbättra - i såväl offentlig som i privat verksamhet. Men den medicin som Ilmar Reepalu föreslår i den så kallade välfärdsutredningen lär bara göra ont värre. Utredningen överlämnades till civilminister Ardalan Shekarabi i tisdags och har mött stark kritik från många håll. 

Bakgrunden är denna: I valet 2014 gick Jonas Sjöstedt till val på vinstförbud i välfärden - "Välfärden inte är till salu". I förhandlingarna med Löfvens regering krävde Vänsterpartiet att regeringen skulle lägga fram ett förslag om att "stoppa vinstjakten i välfärden". 

Motprestationen var stöd för regeringens budgetförslag. Regeringen gav då direktiv till "Utredning om reglering av offentlig finansiering av privat utförda välfärdstjänster" och socialdemokraten Ilmar Reepalu utsågs till utredare. 

Beställningsverket skulle presenteras i november 2016. Så skedde också. Mest kritiserat blev vinsttaket på sju procent på det operativa kapitalet plus statslåneräntan. Det skulle i praktiken innebära att det blev omöjligt att driva privata välfärdsföretag, vilket ju också är syftet med utredningen. 

Ilmar Reepalu fick även i uppdrag att utreda hur man kan mäta och följa upp kvalitet i välfärden för att säkra att skattepengarna används på bästa sätt. Den delen av uppdraget kom till efter krav från riksdagens majoritet. 

Men Reepalus intresse för och tilltro till kvalitetsmätningar får betraktas som ytterligt marginellt. Vinstbegränsningar är den enda vägen att utveckla välfärden och kvalitet skapas bäst i offentlig sektor, hävdar utredaren. Idéburna aktörer skall, enligt Reepalu, emellertid kunna få vissa undantag och lättnader.

Inför Socialdemokraternas kongress i Göteborg i förra månaden satte Jonas Sjöstedt press på Stefan Löfven och regeringen och krävde leverans.
– De har lovat oss att lägga fram förslag som skall stoppa vinstjakten i välfärden. Vi har hållit vårt löfte, nu får de hålla sitt, sa Sjöstedt i en intervju. S-kongressen gick vänsterledaren till mötes och beslutade om "ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt i vård, skola och omsorg".

Regeringen och Vänsterpartiet är således ense om att skjuta de privata välfärdsföretagen i sank. Oviljan mot vinster i välfärden tycks större än omsorgen om patienter, äldre och elever.

Tack och lov finns det inte en majoritet i riksdagen för Reepalus förslag. I en debattartikel i Svenska Dagbladet för några veckor sedan krävde de fyra alliansledarna socialdemokraterna på besked:

"Antingen genomför de Reepalus utredning eller så lägger de den i papperskorgen för att kunna bidra till en bred samsyn om välfärdens långsiktiga villkor som garanterar såväl kvalitet som valfrihet och mångfald." 

Utgångspunkterna för allianspartierna för att "garantera ordning och reda i välfärden" är att nationella kvalitetskrav fastställs. Alliansen vill också ställa krav på större öppenhet och transparens för att underlätta val mellan olika alternativ. 

De vill att en generell tillståndsplikt kombinerad med ägar- och ledningsprövning införs och att sanktionerna för dem som inte uppfyller kvalitetskraven skärps. Alliansen gjorde också klart att om Reepalus förslag hamnar på riksdagens bord så kommer man att rösta emot det. Med största sannolikhet kommer också SD att gå emot.  

Så här ser spelplanen ut: Antingen gör Stefan Löfven upp med de borgerliga, vilket är osannolikt eftersom det skulle äventyra regeringsställningen. Eller så fälls förslaget i riksdagen. 

Stefan Löfven och hans regering kan naturligtvis välja att göra upp med alliansen, syna Vänsterpartiets kort och hoppas att Vänstern trots allt inte fäller budgeten. Han kan också välja, vilket är det troliga, att gå fram med ett förslag som han är medveten om kommer att fällas. Statsministern bryter då inte löftet till Jonas Sjöstedt, han kan regera vidare men befrias, åtminstone tillfälligt, från frågan.

Det är alltså troligt att Reepalus förslag aldrig blir verklighet.  Det är bra för frågan om vinster i välfärden är av enorm betydelse. Den är central för kvaliteten och utvecklingskraften i vård, skola och omsorg. Och den är av största vikt för hundratusentals svenskar. I dag är mer än 200 000 personer anställda av privata välfärdsföretag. 340 000 elever går i 4000 fristående förskolor och skolor. Nästan hälften av besöken på vårdcentraler sker hos fristående utförare, de flesta små. En stor majoritet av svenskarna anser att valfrihet inom vård och omsorg är viktig.

Diskussionerna om vinster i välfärden är bra i ett avseende, men bara ett. De ideologiska skillnaderna mellan blocken blottläggs och blir tydliga. Tankegodset i välfärdsutredningen är nämligen sprunget ur vänsterns syn på företagande, marknadsekonomi, konkurrens och vinster som något i grunden förkastligt. 

Man föredrar beskattning, reglering, offentliga monopol, inskränkningar och förbud framför valfrihet, verklig mångfald och individens frihet. Det är viktigt att komma ihåg. Ända fram till valet 2018!