Hjörne: Lyssna på de bästa argumenten!

Ulf Kristersson (M) har sett behovet av ett nytt tonläge i politiken och identifierat många människors längtan bort från de grälsjuka personangreppen och de medvetna missuppfattningarna. Det inger hopp om ett bättre samtalsklimat.

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Bokmässans vd Maria Källsson meddelade i veckan att hon avgår. Inte oväntat men synd. Maria Källsson har stått i kulturvärldens skoningslösa debattcentrum i över ett år. Hon har fått utstå hätsk kritik i en debatt som i mångt och mycket saknat både rimliga proportioner och vanlig anständighet.

När Maria Källsson, efter några inledande åsiktshopp, slutligen landade i att tillåta Nya Tider att delta på Bokmässan var det ett klokt och välargumenterat beslut. Länge har hon nu envetet och modigt stått upp för yttrandefriheten - att Bokmässan skall vara en öppen och fri arena där också obekväma åsikter kan rymmas. Hon och Bokmässan har intagit en principiellt och intellektuellt hållbar ståndpunkt till skillnad från delar av kulturvärldens högljudda, aggressiva, känslobaserade och ibland rent lögnaktiga argumentation.

ANNONS

En del välkomnar Maria Källssons avgång. ”Normaliseringen av nazismen ska kosta så det här är en välkommen om än väntad utveckling. Personligen ser jag fram emot en efterträdare med civilkurage som inte viker sig för extremismens hot och påtryckningar”, sa författaren och journalisten Lisa Bjurwald till SVT:s Kulturnyheterna.

Man må ogilla Nya Tider, vilket är naturligt, men tidskriften är inte nazistisk. Maria Källson och Bokmässan har varken legitimerat Nya Tider eller normaliserat nazismen. Och vilka hot och påtryckningar från extremismen som Maria Källsson skall ha vikt sig för är oklart. Däremot vek sig Maria Källsson inte för bojkotthot, kampanjer, lögner och påtryckningar och visade just det civilkurage som Bjurwald efterlyser. Källsson tog inte den lätta vägen utan stod upp för en viktig princip!

En som däremot beklagar Maria Källssons avgång är Elsa Westerstad, debattredaktör på Svenska Dagbladets kulturavdelning: "I stället för att välkomna att någon som faktiskt försökt stå upp för yttrandefriheten nu lämnar fältet, vore det på sin plats att beklaga detta... Hon vek inte ner sig för en högljudd massa av prominenta personer som vill ha en folkfest utan några som helst skavande inslag. För det är vi skyldiga henne ett stort tack", skrev Westerstad. Jag instämmer i det tacket!

ANNONS

Nu återstår att se vem som kommer i stället och hur den personen och Bokmässan tar ställning i fråga om Nya Tiders deltagande. Om man väljer att, som DN:s kulturchef Björn Wiman tror, "sparka ut Nya Tider med fötterna före", så följer rimligtvis att man måste gå igenom alla utställare, bedöma deras åsikters lämplighet och utestänga dem som inte uppfyller "värdegrundskraven". På det sluttande planet kommer det vara svårt att navigera.

Debatten om Bokmässan och Nya Tider lämnar en fadd eftersmak. Inte för att olika åsikter brutits mot varandra eller för att människor landar i olika hållningar - det är naturligt och sunt - utan för tonläget. Under stundom har det varit skrämmande högt, hätskt, oförsonligt och illvilligt. Proportioner, ömsesidig respekt, lågmäldhet och eftertanke har varit bristvaror. Det är inte ovanligt i dagens offentlighet. På de sociala medierna slås gång på gång svårslagna rekord i tarvligheter, invektiv, hat och känslosvallande åsikter. Allt fler oroar sig för följderna, allt fler "hoppar av".

Doktorn i statsvetenskap Anders Sundell skrev i GP för någon månad sedan att "debatten mest av allt behöver mer eftertanke, välvillighet och djup... nu säger jag adjö till twitter. I en allt febrigare politisk offentlighet är det kanske dags att lägga ifrån sig mobilen, läsa en bok, andas ut".

ANNONS

Johan Hakelius berättade efter sommaren att han tagit paus från alla sorters medier - "ett lyckat experiment", enligt Hakelius: "Sakta har mitt sinne för proportioner förbättrats. Förmågan att skilja mellan det som är värt att ta på allvar och det man bör skratta åt, har blivit skarpare."Johan Rabaeus menade i en intervju att "det samtalas inte längre, det fördöms."

Och blir man inte fördömd så kan man räkna att bli utdömd, som Anna Kinberg Batra - i varje fall om man inte gör allt rätt, vilket bara några få självgoda, poserande och moraliserande på åsiktsparnassen kan skryta med. ”Vi skämtade en del hemma om att allt var Annas fel. Alltså precis allt”, sa David Batra om den delvis illasinnad jakten på hans fru Anna Kinberg Batra.

Hennes efterträdare Ulf Kristersson har sett behovet av ett nytt tonläge i politiken och identifierat många människors längtan bort från de grälsjuka personangreppen och de medvetna missuppfattningarna. Ända sedan han tillkännagav att han stod till förfogande som moderatledare har han imponerat med sin kunnighet, sitt lugn och sin saklighet. Han har talat om, och i debatter visat, att han vill förändra samtalsklimatet i svensk politik, bort från gnäll och tjat till vuxna samtal där man lyssnar på varandras bästa argument, inte de sämsta.

ANNONS

Och han har redan belönats rikligen. Tittarna ansåg att Ulf Kristersson gick segrande ur sin första partiledardebatt i SVT. Och Moderaterna har vänt opinionskurvan kraftigt uppåt. I DN/Ipsos undersökning i veckan rusar M från 16 till 22 procent av väljarkåren. Det är svårt att tro att det framför allt skulle bero på politikens innehåll. Snarare handlar det om förtroende för den nye Moderat- och Alliansledaren och kanske rent av om sympati för ett nytt, mindre aggressivt sätt att framföra åsikter. Det inger hopp om ett bättre samtalsklimat i politiken. Vågar vi hoppas att det skall sprida sig till andra offentliga arenor?!

ANNONS