Jag bläddrade lite i Världen 2018 utgiven av The Economist och Dagens Industri - ett intressant aktstycke om det år som nu går in i sin fjärde vecka. Där kan man läsa om hela världen och vad som kan komma att ske i år. Till exempel får vi reda på att Donald Trump måste sätta ner foten vad gäller relationerna till Kina och Nordkorea och att det kan sluta hur som helst. (Måhända blir det enklare om han först får upp foten ur pottan?)
Vi får också veta att världsekonomin kanske förbättras - eller inte?
Börsuppgångar, demografi i Asien, drönarnas potential, kinesiska gps-system, den brittiska coolheten som anses ha försvunnit, korruption, rymdfarkoster, lycka och helgon. Allt mänskligt och omänskligt behandlas men förvånansvärt nog hittar jag inget om av en av vår tids stora frågor - klimatet.
Redaktören för Världen 2018, Daniel Franklin, menar i sitt förord att "de val som drar till sig störst intresse hålls dock på den amerikanska kontinenten" - mellanårsvalen. Det må vara att världen riktar sina blickar dit men själva riktar vi nog intresset mer mot oss själva och valen i Sverige - inte minst det i Göteborg.
Glädjande nog upptas de fyra första sidorna i Världen 2018 av annonser om Göteborg.
Jernhusen, som äger järnvägsstationsområdet, berättar entusiastiskt om de stora byggnationerna där. På de två följande sidorna redogör Business Region Göteborg om "Dörrar på vid gavel i Göteborg", om byggen för 1 000 miljarder på 20 år, världsledande forskning inom fordonsindustrin, nya direktlinjer för flyget, rymdindustrin i Västsverige och topplaceringen i tillväxtpotential i Europa.
Det saknas varken ambitioner eller visioner! Större, bättre, smartare! Djärva och stolta mål och stora möjligheter.
Alla infrastrukturprojekt som planeras kommer ofrånkomligen att innebära olägenheter. Största "störare" blir utan konkurrens Västlänken. Och där är också klyftan mellan styrande och medborgare som störst. Endast en fjärdedel av göteborgarna är för Västlänken. Politikerna har helt enkelt inte lyckas förklara välsignelsen med detta jätteprojekt som beräknas vara klart först 2026.
Trots det är det få som tror att Västlänken inte blir av. Framtidens dom kommer att bli hård mot dem som fattade besluten om nyttan inte blir vad som utlovats. Men till dess har vi rätt att kräva att de som har makten över projektet gör allt för att minimera störningar och underlätta för göteborgarna att ta sig fram i staden - på göteborgarnas villkor, inte de styrandes. Det måste bli tydligt både i ord och handling.
Diskussionerna om var en ny arena skall ligga, om Hedens framtid, om förtätning och om låga eller höga hus kommer att fortsätta att engagera göteborgarna. Vi är nämligen mycket mer intresserade av infrastrukturfrågor än människor i andra städer. Därför kommer politikers och tjänstemäns förmåga och villighet att lyssna och låta sig påverkas att vara synnerligen viktig för medborgarnas förtroende för de styrande, för stadens byggnation och för dess själ.
GP listade före jul de tio största byggprojekten i Göteborg, projekt som i hög grad kommer att förändra staden. Göteborg har nu chansen att addera stora värden genom att våga satsa på spännande arkitektur av högsta internationella klass. Samtidigt måste Göteborgs själ, stämning och profil värnas.
Förvisso inte stora frågor för världen 2018 men för Göteborg. Mycket av det som beslutas nu definierar i många avseenden Göteborgs framtid. Således är det viktigt vilka som fattar besluten och det avgörs som bekant i september!
I en ledare i Dagens Industri gav Tobias Wikström Göteborg både beröm och råd. Han menar att "Göteborg har en chans att rycka upp sig", vilket är bra, för "det är ju här nyckeln till hela landets tillväxt finns." Han skriver emellertid att det finns en hel del att göra för att "Göteborg ska kunna stärka sitt självförtroende och för att Göteborgsandan ska återfå sin ursprungliga positiva betydelse".
Ledaren är intressant av flera skäl. Den innehåller mycket klokt i sak men visar också på en ökande insikt i huvudstaden om att Göteborg är viktigt för hela Sverige, något som vi i Göteborg argumenterat för i decennier.
För egen del tror jag att vårt självförtroende räcker till. Däremot har Wikström rätt när han påstår att de goda krafterna måste återerövra göteborgsandan, den som handlar om ett öppet och konstruktivt samarbete för Göteborg och dess invånares bästa.
Givetvis är till exempel Intraserviceaffären oacceptabel. Ansvar måste utkrävas, om inte så minskar förtroendet för makthavarna.
Också på ett annat plan är utkrävande av ansvar betydelsefullt för en fungerande demokrati. Lever man upp till förväntningar och löften får man förnyat mandat. Lyckas man inte, byts man ut och andra får chansen.
Men det finns också ett egenvärde i maktväxling. Andra personer med andra idéer kan skapa ny dynamik. Upptrampade stigar stängs, gamla band klipps av, nya lösningar på gamla problem prövas.
I det läget befinner sig Göteborg 2018. För att staden skall leva upp till sin potential behövs förändring! Många av de problem som plågar Göteborg har inte kommit närmre sina lösningar. Förskolor och skolor behöver fungera bättre. Omsorgen likaså. Göteborg måste bli tryggare och säkrare. Segregationen är en plåga. Det måste gå mycket, mycket snabbare för nyanlända att få jobb. Takten i bostadsbyggandet är för låg.
Göteborg behöver utkräva politiskt ansvar. Göteborg behöver ett maktskifte 2018!
