Så här skrev jag i min förra krönika: "Den begåvade och rolige komikern David Batra skojade i turnén Badjävlar om att hans fru Anna (en inte helt obekant partiledare) hade sagt till honom:
– Nej, men åk du på turnén. Jag har det ändå lugnt på jobbet!
Anna Kinberg Batra har onekligen haft en tuff vår. Och det har fortsatt under sommaren... Låt oss dock komma ihåg att också Annie Lööf hade ordentlig motvind som ny partiledare. Man skall inte utesluta att Anna Kinberg Batra kan kämpa sig tillbaka. Hon är, trots allt en erfaren och skicklig politiker."
Tänk vad fel man kan ha! Inte om att Anna Kinberg Batra är "en erfaren och skicklig politiker" för det är hon fortsatt. Men jag hade helt uppenbart fel om att hon skulle kunna kämpa sig tillbaka. Det kunde hon inte. Det interna motståndet inom Moderaterna blev henne övermäktigt och hon valde att avgå.
Däremot tror jag fortfarande att hon skulle ha kunnat kämpa sig tillbaka i väljaropinionen. Den svåra uppgiften faller nu på någon annan. Partistyrelsen kommer att kalla till en extra partistämma för att välja AKB:s efterträdare och valberedningen kommer att börja arbeta med att vaska fram en ny moderatledare. Hen behöver nog inte lägga stor möda på att ena vad som söndrats. Partiet lär sluta upp bakom den nya partiledaren. Men att leda M till valframgångar blir däremot ett riktigt styvt jobb.
Vid presskonferensen i fredags morse var det en tydlig och påtagligt trotsig Anna Kinberg Batra som framträdde. Hon talade och svarade väl men landade, trots att hon egentligen inte erkände några fel, i att det var omöjligt att göra jobbet som partiledare med hälften av partidistrikten emot sig.
– När allt handlar om annat än vår politik finns det inte förutsättningar att fortsätta... Det är för många moderater som ägnar sig åt det som närmast kan beskrivas som självskadebeteende. Jag tål kritik. Men jag tror inte att våra väljare ser vårt politiska innehåll alls, sa Kinberg Batra vid presskonferensen.
Att hon inte vidgick några egentliga fel utan sade sig vara stolt över vad hon åstadkommit, föranledde en reporter vid presskonferensen att fråga om hon inte tog kritiken på allvar.
- Det är klart att jag gör, jag avgår ju, svarade Kinberg Batra.
Hon fick också frågan om det var ett misstag att öppna för samtal med SD.
– Nej, det var det inte och jag ångrar det inte. Det är aldrig fel att söka stöd för sin politik hos riksdagens samtliga partier, sa hon.
Anna Kinberg Batras situation har inte varit enkel. Hon tog över efter den framgångsrike Fredrik Reinfeldt, som vann två val och gjorde moderaterna till ett 25-procentsparti. Då, under den mäktiga duon Borg/Reinfeldt, handlade politiken mest om skatter, arbete, valfrihet och att ta regeringsmakten från socialdemokratin. Om det fanns en bred enighet inom Moderaterna och i Alliansen. Men sedan förra valet har politiken framför allt kommit att handla om invandring, värderingar och sociala frågor. Och hur man skall opponera och så småningom regera och med stöd av vem. Där skiljer sig åsikterna åt mellan konservativa och liberala moderater och mellan allianspartierna.
Så jobbet både som partiledare och som oppositionsledare har efter hand blivit allt svårare för Anna Kinberg Batra. I takt med att migrationen av väljare till SD och Centern accelererat och opinionssiffrorna dalat så har förtroendet för moderatledaren sjunkit internt och bland väljarna. Inom hennes eget parti har man kritiserat henne för bristande ledarskap, utstrålning och kommunikationsförmåga. Men säkert har det också spelat in att ett dåligt val 2018 skulle innebära att moderatpolitiker blir av med riksdags- och kommunalrådsplatser och att partiet förlorar partistöd - vilket i sin tur skulle gå ut över "moderata arbetstillfällen".
Det är inte säkert att någon annan skulle ha klarat partiledarjobbet bättre. Men oaktat det så är Anna Kinberg Batras beslut om att träda tillbaka begripligt och sannolikt det enda möjliga. Det går inte att leda ett söndrat parti in i en valrörelse. Men för partiet och dem som lett de olika upproren kunde det ha funnits en annan väg - att lägga meningsmotsättningarna åt sidan och helhjärtat ställa upp för sin partiledare. För det är långt ifrån givet att nästa moderatledare lyckas navigera bättre fram till valet om 13 månader.
För Alliansen är moderaternas kris ett rejält avbräck. Ånyo skyms politikens innehåll av politikens spel, vilket sannolikt också gäller Alliansens hot om ytterligare misstroendeförklaringar. Det finns en betydande risk att många väljare säger som Stefan Löfven: "Jag är så less på det förbaskade spelet".
Alliansen har ett drygt arbete framför sig för att framstå som ett trovärdigt och enat alternativ till den s-ledda regeringen. Moderaterna kommer vara upptagna av att välja en ny partiledare och forma ett nytt lag. Liberalerna distraheras av sin partiledarstrid. Och över all hänger frågan som inte besvarats gemensamt: Hur skall Alliansen regera efter en eventuell, och nu mindre sannolik, valseger? Det är elefanten i rummet.
Och a propos elefanten så slutar jag som jag började - med att citera David Batra, som Instagramade i fredags:
"Min starka, modiga och snygga fru har i dag meddelat att hon ska kliva av som partiledare. Känns som att det plötsligt finns ännu mer att prata om när "Elefanten i rummet" (David Batras nya show) har premiär 29/9. Nu ska jag ta en ledig helg och enbart ägna mig åt att vara elefantskötare!"
