Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Heberlein: De svenska värderingarnas renässans

Gästkolumnen: Vi måste, menar hela det politiska spektrumet från Kinberg Batra till Löfvén, värna våra värderingar och se till att dessa omfattas och bejakas av alla medborgare i vårt land.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästskribenter representerar ett bredare politiskt spektrum.

Ett återkommande tema i onsdagens partiledardebatt var värderingar – och inte vilka värderingar som helst, utan svenska värderingar. Jag trodde knappt mina öron där jag satt och lyssnade; den moraliska och kulturella relativism som präglat svensk politisk debatt i åratal var som bortblåst. Vad är då svenska värderingar, enligt våra folkvalda? I en artikel på Aftonbladets debattsida (15/6) slår statsminister Stefan Löfvén fast följande: "Det ska vara tydligt vilka regler som gäller i Sverige och vilka värderingar som ska genomsyra vårt samhälle. Rättvisa, jämlikhet och jämställdhet är centrala värderingar. Det är resultatet av decenniers kamp, och den ska vi ta framåt, här backar vi aldrig".

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Moderatledaren Anna Kinberg Batra publicerade redan den 6 juni något av en programförklaring på moderaterna.se där hon hävdade att svenska värderingar behöver försvaras. Kinberg Batra betonade individens frihet, jämlikhet, lika värde och jämställdhet mellan könen.

När våren övergår i sommar det turbulenta året 2016 har det alltså inte bara blivit rumsrent, utan betraktas även som en politisk nödvändighet, att tala om vikten av svenska värderingar. Oroligheter på badhus och bibliotek har diskuterats och debatterats, problem med bristande integration i förorten har stötts och blötts, samhället tycks stå handfallet inför de återkommande attackerna på blåljusmyndigheterna och det faktum att några hundra svenska medborgare anslutit sig till islamistiska organisationer de senaste åren, det hedersrelaterade våldet är ett växande problem i Sverige.

Lösningen som politiker från höger till vänster förordar är alltså svenska värderingar. Vi måste, menar hela det politiska spektrumet från Kinberg Batra till Löfvén, värna våra värderingar och se till att dessa omfattas och bejakas av alla medborgare i vårt land.

Det är glädjande att värderingsfrågor är på agendan och att jämlikhet mellan könen lyfts fram som en självklarhet i en svensk kultur. Det är nämligen just här, i synen på manligt och kvinnligt, i attityder kring sexualitet, äktenskap, barnuppfostran och våld mot kvinnor som värderingsskillnader mellan olika kulturer är som mest påtagliga. I "Is Multiculturalism Bad for Women?" (Princeton University Press, 1999) resonerar Susan Moller Okin kring just detta. Hennes tes är att minoriteter alltför ofta ges speciella rättigheter på kvinnors, och i vissa fall, barns, bekostnad. Moller Okin diskuterar bland annat slöjdebatter och polygama äktenskap med utgångspunkt i de debatter som förts i Storbritannien och Frankrike. Slutsatsen är att ingen har lyssnat på de berörda kvinnorna: det låg inte i kvinnornas intresse att månggifte var tillåtet i Frankrike fram till år 1993, utan i männens.

Låt oss hoppas att politikernas intresse för svenska värderingar får den självklara konsekvensen att särlagstiftningar och undantagsregler för utvalda grupper inte införs. Samma lagar, regler, skyldigheter och rättigheter ska självfallet gälla alla svenska medborgare: också det privata är, som man sade i feminismens gryning, politiskt.