Just nu råder IT-feber i den svenska skolan. Många skolor och kommuner satsar på att ge barnen läsplattor. Pedagogerna är rädda att framstå som omoderna, och från politiskt håll kommer ofta argumentet att tekniska hjälpmedel i skolan kan hjälpa till att utjämna skillnader i hemmen. Det sista argumentet är intressant, för om man tittar på överklasskolor ute i världen verkar där pågå en närmast motsatt trend. En del engelska internatskolor framhåller till exempel åter traditionen av ”penmanship”. Eleverna tränas i välskrivning under hela skoltiden.
Och faktiskt, medan det verkar vara svårt att hitta stöd för att läsplattor leder till bättre skolresultat finns det en del som pekar mot att handskrivning gör det.
Kognitionsforskare har pekat på fördelarna med att barn lär sig skriva för hand. Det effektiviserar inlärningen, eftersom vi lär oss bättre när vi använder flera sinnen. Att skriva med penna kan uppfattas som enkelt för den som kan, men är i själva verket en avancerad övning där fler områden i hjärnan måste arbeta.
Barn som skriver för hand får en bättre känsla för orden och blir bättre på att stava än den som lär sig skriva med tangentbord. Det får konsekvenser för individens fortsatta inlärning eftersom det finns en tydlig koppling mellan att kunna stava bra och att kunna läsa effektivt.
Att därefter gå vidare och öva välskrivning med olika former av pennor och i olika typer av texter är en slags avancerad kommunikationsutbildning.
Ett handskrivit meddelande uttrycker och avslöjar oerhört mycket mer om avsändaren än det som knappats in i en dator. Den som lär sig att skriva korrekt och vackert blir också invigd i en tradition. Det ger eleven självkänsla, vilket naturligtvis är ett tungt skäl till varför överklasskolor ofta lägger vikt vid färdigheten.
Den som vill ge barn en god start, och samtidigt utjämna sociala skillnader, bör kanske därför snarare snegla mot välskrivningsblocket än mot paddan.
