Varje dag verkar bjuda på dåliga nyheter som överträffar varandra. Är det inte ökad smitta så är det affärer som går i konkurs. Att de minskade utsläppen under året dessutom inte ser ut att ha påverkat nivån av växthusgaser, annat än mycket kortvarigt, var bara ytterligare ett dråpslag. Hur kan utsläppsnivåerna vara helt opåverade av vår hemarrest?
Men mitt bland alla dessa dystra rubriker försvann en av de riktigt goda nyheterna. Den var gömd djupt inne i Internationella energirådets (en del av mellanstatliga organisationen OECD) årliga tjocka lunta om energiläget i världen.
I Indien har byggandet av ny kolkraft nästan helt stannat av. Det är stort för ett land där stora delar av befolkningen genomgår en ekonomisk resa som i västvärlden tog sekler. Det är en utveckling som kräver en ofantlig expansion av energiproduktionen. I Västeuropa håller kolkraft på att nästan helt fasas ut. Den kolkraftproduktion som finns kvar i Europa av kolkraft finns främst i Polen, Tjeckien och på Balkan.
Byggandet av nya kolkraftverk, som kraftigt bidrar till utsläpp av växthusgaser, håller på att plana ut. Antalet väntas enligt IEA att minska - även i länder som Kina - från 2040 och framåt. Det är den första goda nyheten. Den andra är kanske ännu bättre.
Den stora ökningen bland de olika energislagen är solkraft. Priset per kilowattimme har störtdykt ned till rekordlåga nivåer. Enligt IEA är det numera det billigaste energislaget per kilowattimme i världen. Ett av skälen till den positiva överraskningen är att IEA tidigare underskattat hur billig solkraften egentligen är.
Den teknologiska utvecklingen av solcellerna har gått snabbt. Det handlar både om att tillverkningskostnden har sjunkit och att effektivteten - det vill säga omvandligen av solenergi till el - har förbättrats betydligt. Den kraftiga expansionen av solkraft i många länder har kunnat ske tack vare snabba och smarta innovationer samt statliga subventioner. Annars hade det inte gått. Och då ska man också komma ihåg att andelen solkraft ingenstans i världen utgör mer än tio procent av den totala energiproduktionen. Men även den siffran ökar snabbare än förväntat.
Den stora frågan är om länder med en snabbväxande medelklass, som tidigare nämnda Indien, Kina och folkrika Indonesien förmår slå om till förnybara energikällor snabbt nog. Det finns anledning till optimism. Om kostnaden för förnybar energi är låg – och det ser den ut att förbli framöver – försvinner snabbt skälet att bibehålla den utsläppstunga energiproduktionen. Då kan det gå undan.
