Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Aleksandra Boscanin: Högre skatter är plakatpolitik

Skattehöjningar är inte någon slags universallösning på problemen inom välfärden.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Vården krisar. På många håll är bristen på kvalificerad personal påtaglig och köerna långa. Många är de patienter som inte får den vård de har rätt till och som de har behov av. I ett land som gör anspråk på att stå upp för de svaga i samhället är detta djupt ovärdigt. För att lösa problemen krävs annat än plakatpolitik.

En inte helt ovanlig tankefigur är att höjd skatt skulle vara lösningen på välfärdens kris. För att ge några färska exempel: I en debattartikel efterlyser en läkare höjd skatt så att vi kan få fler sjuksköterskor (SVT 26/1). Och i Expressen frågade sig krönikören Clara Lidström nyligen varför inte en större del av våra löner går till skatt: ”Går det dåligt för Sverige? Knäar folket under höga skatter? Nej, vi konsumerar som aldrig förr. Reser och köper mobiltelefoner. Något bedövande skattetryck märker vi inte heller av. Den genomsnittlige svensken har det ju faktiskt riktigt bra. Så varför finns det inga pengar till vård?” (22/1).

Hur bra ”genomsnittssvensken” har det är en märklig måttstock för hur hög skatten borde vara. Att gemene man har det bra är något att glädjas åt snarare än något som borde beivras. Men även om man bortser från det argumentet så är resonemanget enkelspårigt. Skattehöjningar är inte någon slags universallösning på problemen inom välfärden.

Föreställningen grundar sig på två premisser: att pengar är det som saknas för en välfungerande sjukvård samt att högre skatt skulle leda till just mer pengar. Alla problem beror dock inte på brist på ekonomiska resurser. Inom vården kan ett flertal problem härledas till brister i organisationen. Risken med att betrakta höjd skatt som en allmängiltig lösning är att dessa problem glöms bort utan att för den sakens skull försvinna.

Men om rådande resurser inte är tillräckliga så är det rimligt att fråga sig varför; är resurserna knappa eller är det så att de inte används optimalt? Om det nu faktiskt är så att mer resurser måste till för att lösa en del av problemen så är höjd skatt varken det enda eller bästa alternativet. Innan man beslutar att människor ska få behålla mindre av sin lön vore det rimligt att se vilka av statens övriga utgifter som går att skära ned på.

Det är inte heller givet att höjd skatt skulle leda till högre intäkter. Den som vill locka fler sjuksköterskor till yrket genom högre löner erkänner att människor reagerar på ekonomiska incitament. Detta fungerar även åt andra hållet; när det blir mindre lönsamt att arbeta så kommer människors beteende påverkas och resultera i färre arbetstimmar och minskade skatteintäkter. 

För den som gärna vill se att sjukvårdspersonal får bättre lön finns även ett annat alternativ: att sänka deras skatt.