Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Håkan Boström: En fri press är A och O

Även om den statliga medieutredningen inte har fått någon flygande start så finns det anledning att hysa oro för var den landar.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

I mars utsåg regeringen Anette Novak att leda den statliga medieutredningen. Enligt kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (Mp) ska utredningen leverera ”drastiska förslag” för att vända den pågående medieutvecklingen, där traditionella medier tappar mark.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Utredningen har inte direkt fått någon flygande start. Symbolpolitik förefaller ha fått gå före kunskapssökande redan från början och den har kritiserats av ledande branschföreträdare för bristande professionalism.

Utredningens samrådsmöten har mycket medvetet hållits i Husby, Svedala och Nordmaling. Stockholmsförorten Husby är nog mest känd för upploppen för två år sedan. Svedala och Nordmaling utmärks framförallt av att de ligger väldigt långt bort från de flesta tidningsredaktioner i landet.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsons beskrev i ett inlägg om mötet i Husby hur branschens företrädare behandlades som en gymnasieklass. Mötesledarna visste inte vad de pratade om. Flera av de inbjudna lämnade helt sonika mötet.

Det finns anledning att känna viss oro inför var utredningen tar vägen. En av utredningens experter, Olle Lidbom, skrev för några dagar sedan på sin blogg att det i samråden funnits en slagsida åt att vilja bromsa en utveckling där traditionella medieaktörer försvagas.

Vad värre är. Anette Novaks syn på mediernas roll i ett fritt samhälle förfaller minst sagt apart. Vid ett seminarium, anordnat av Ax:son Johnson-stiftelsen några veckor innan Novak tillträdde som medieutredare, framförde hon en blandning av varumärkeslingo och värdegrundsretorik där hon pläderade för behovet av en agendasättande journalistik i syfte att främja vad hon såg som det goda samhället. Novak förklarade att IS:s och SD:s (sic!) framgångar kunde förklaras med att de byggt en relation till sina anhängare. Medierna skulle helt enkelt anamma en liknande strategi.

Som bortblåsta var de klassiska journalistikdygderna om sanningssökande, allsidighet och konsekvensneutralitet. Som final på denna värdegrundsdemokratiska predikan framförde hon även tanken på ett statligt finansierat ”Public Service-Google”, en ”etiskt hållbar sökmotor” där ”vi själva kan påverka algoritmen”, det vill säga vilken information som är sökbar.

Man frågar sig vilka ”vi” är. Anette Novak själv? Demokratiminister Alice Bah Kuhnke? Eller den rödgröna regeringen? Medieutredningen lyckas förhoppningsvis undvika den här typen av dikeskörningar. Men även om den presenterar en palett av reformer, är risken inte obefintlig att där återfinns förslag, som i händerna på ett Miljöpartistyrt departement, kan ställa till stor skada.

Vikten av att staten håller sig borta från alla försök att styra mediernas innehåll har sällan varit mer angelägen.