Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut
Ann-Sofie Hermansson, Göteborgs-Posten Bild: Robin Aron

Ann-Sofie Hermansson: Gunnar stod för nyfikenhet och generositet

En Göteborgslegend har gått ur tiden. Gunnar Larsson saknas oss.

GP Ledare är oberoende liberal. Fristående gästkolumnister representerar ett bredare politiskt spektrum.

Gunnar Larsson har gått ur tiden. För de flesta är han känd som mångårig ordförande för Blåvitt. Ett uppdrag han satte stort värde på och utförde med bravur. Han byggde och bar en unik kamratkultur där amatörer från Sverige på löpande band slog de största proffslagen på kontinenten. Gunnar blev på något sätt Blåvitt, som Torbjörn Nilsson sa i sitt tal på den vackra begravningen i Domkyrkan.

Men för mig och många andra var Gunnar också en framträdande socialdemokratisk politiker, trots att hans aktiva tid som kommunalråd och fullmäktigeordförande ligger några år tillbaka i tiden. Gunnar representerade det bästa i den reformistiska politiska traditionen.

Det handlade i stor utsträckning om kärleken till Göteborg. Om att vilja förbättra och utveckla samhället till göteborgarnas nytta. Oavsett hur de röstade. Om det är något arbetarrörelsen har att bygga vidare på är det just det resultatorienterade engagemanget Gunnar representerade. Och för all del, även andra politiska partier i dagens så konfrontatoriska samtalsklimat. Att orka lyssna till det bästa i motståndarens argumentation.

Så är det inte idag. Allt för ofta får samhällets bästa stå tillbaka för kortsiktiga partipolitiska opinionsmässiga vinster. Och det är inte enkelt att bryta mönstret när spelet pågår. Att ropa att kejsaren är naken har sitt pris och ingen förtroendevald vill bli ett röstmässigt sänke för sitt parti. Men jag tror ärligt att det skulle göra vårt demokratiska arbete gott om vi kunde agera mer pragmatiskt än vad vi gör idag.

Vi kommer behöva breda politiska överenskommelser på en rad områden. Vissa saker kommer vi såklart aldrig att bli överens om. Det är inte heller meningsfullt. Att ta en rejäl sakdiskussion behöver inte innebära att demokratin slätas ut. Snarare tvärtom. Det är när man har självförtroende det går att möta motståndet.

Och kanske är det just i självförtroendet det brister. Det är bra att vara tydlig ideologiskt. Men om man inget uträttar utanför den politiska retoriken, ja då stagnerar samhället. Polemik kan med fördel sparas till valrörelsen. Alla andra dagar behöver det politiska hantverket mejslas fram med medborgarnas bästa för ögonen. Det innebär att man får ge och ta för att komma vidare. Så även mellan politiska partier.

Politikens värld kan vara hård. I sina sämsta stunder deformerar den och skapar cyniska och kallhamrade personligheter. Gunnar representerade motsatsen. Han visade nyfikenhet och generositet. Även gentemot dem med motsatt åsikt. Han var en resultatorienterad politiker. En socialdemokrat som med skarpsyn, prestigelöshet och hårt arbete förmådde skapa progressiva lösningar. Som med en stadig ideologisk hållning ändå förmådde göra upp.

En av Gunnars hjärtefrågor var att Heden även framöver skulle ha en öppen och tydlig idrottsprofil. Han drev den frågan med stor självkänsla. Han visste vad han ville. Men han drev sin linje utan att uppträda respektlöst mot meningsmotståndare. Han var större än så. En stridbar men anständig debattör. Han fattas oss.