Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Gothia cup eller rasistiska rop?

Det är vi som går på, och för all del spelar, matcherna som väljer vilken stämning kring ungdomsfotbollen vi vill ha.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Gothia cup har kommit till stan! Det är sannerligen inte vilken fotbollscup som helst – med sina 40 000 deltagare är det världens största turnering för unga. Sedan starten har nästan 75 procent av världens nationer någon gång haft ett lag på plats i Göteborg. Det är en fantastisk fest, både på och utanför planen.

På skolgårdar runt om i stan där lagen bor spelar 12-åringar boll mot varandra fast de inte förstår ett ord av varandras språk. På parkbänkar och McDonaldsrestauranger flirtar brasilianska tjejlag med tyska pojklag. För alla oss som tror på internationalism och tycker att möten och förståelse över nationsgränserna är en bra grej är det fantastiskt att se. 

Detta har också varit en av Gothia cups uttalade målsättningar. ”En av drivkrafterna bakom Gothia Cup är att vi kan visa att det fungerar med att låta unga människor från över 80 nationer att leva tillsammans, utvecklas och lära av varandra” konstaterar exempelvis Gothia Cups generalsekreterare Dennis Andersson (Aftonbladet 17/7). Med facit i hand får man säga att de lyckats ganska bra.

Tyvärr ger detta inte hela bilden. En granskning gjord av GP (17/7) visar hur vanligt förekommande rasismen är inom Göteborgs ungdomsfotboll. Åtta av tio lag från invandrartäta områden som kontaktats uppger att det förekommer. Tonen beskrivs ha blivit råare på senare år. Barn som är 9-12 år gamla kallas ”apor”, ”negerjävlar” och ”svartskallar”. Mest häpnadsväckande är att det oftast är föräldrar som ligger bakom påhoppen.

Vad som driver en vuxen människa att stå och vråla ”negerjävel” till ett barn är svårt att förstå. Jag tror inte heller jag kan förstå hur det känns att vara barnet som får höra de orden eller vilka konsekvenser det ger. En inte alltför vågad gissning är att de inte känner sig särskilt välkommna in i samhället och i staden.

En sak som är säker är däremot att detta inte under några omständigheter kan eller får tolereras. Ge domarna större utrymme att avbryta matcher – så viktiga är faktiskt inte resultaten i pojklagsmatcher. Klubbarna och ledarna i lagen måste ta ett större ansvar och på riktigt visa att den sortens beteende inte är okej. Den som inte kan uppföra sig bör inte heller vara välkommen på matcherna.

Samtidigt måste alla de runtomkring, de som ser vad som händer, reagera. Visa lite civilkurage och ryggrad. Det blir säkert obekvämt och jobbigt. Absolut. Det är alltid jobbigt att offra stämningen och säga ifrån. Men det är garanterat mindre jobbigt än att som 10-åring bli utsatt för rasistiska påhopp av vuxna när man bara vill sparka lite boll.

Det är en dubbel bild som målas upp av fotbollsstaden Göteborg. Direktiv från fotbollsförbundet, riktlinjer från klubbarna och satsningar som Gothia Cup kan bidra till att förbättra klimatet men i slutändan är det inte kampanjer och styrdokument som löser problemen. Det är vi som går på, och för all del spelar, matcherna som väljer vilken stämning kring ungdomsfotbollen vi vill ha. För oss som vandrat på Göteborgs gator den senaste veckan borde inte det valet vara särskilt svårt.