Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Ernst Henry Photography

Google kan inte ersätta hjärnan

Den pedagogiska expertisen underskattar hjärnforskningen. Vi behöver ämneskunskaper för att över huvud taget kunna vara kreativa.

Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

För några år sedan sa Marissa Meyer, som vid tiden var den näst högsta chefen för Googles söktjänster, att internet har ”degraderat vårt behov av att memorera faktakunskaper till att bli mentala övningar eller något man gör för skojs skull”. Denna kunskapssyn speglas även i företagets utbildningsprogram för lärare, som redan i det första steget övertygar lärare att ”utantillinlärningens roll har minskat”. Det eftersom eleverna nuförtiden har ”omedelbar tillgång till världens kunskap”.

Det är inte bara visionära IT-företag som sprider dessa progressiva idéer. I Sverige har det pedagogiska etablissemanget hävdat i flera decennier att ”utantillkunskaper” och "faktarabbel” är passé. I en artikel hävdar högskolepedagogen Staffan Selander att elever i den nya, moderna skolan inte längre har behov av att kunna faktakunskaper, då de nuförtiden har sina mobiler. Det ska i sin tur öppna upp för att lära ut annat till eleverna, som exempelvis "analytiska och kreativa färdigheter”. (Pedagogiska Magasinet, 09/05 -16)

Det är lätt att förstå varför såväl teknikoptimister som flummiga pedagoger enas i övertygelsen om att memorerad kunskap har tappat sitt värde. De båda saknar nämligen grundläggande förståelse om hjärnans minnesprocesser. Det är djupt missvisande att tala om ”utantillkunskaper” som något ytligt och oviktigt, eftersom all vår kunskap lagras i långtidsminnet. I det återfinns allt ifrån vilket årtal Gustaf II Adolf dog till hur man använder en kaffebryggare.

Kunskap lagras som sagt i långtidsminnet, men själva tänkandet sker i arbetsminnet. Det är med det vi analyserar, löser problem och tänker kreativt. Detta minne har dock en stor nackdel. Ända sedan 1950-talet har studier inom psykologin visat att mängden information arbetsminnet kan inrymma samtidigt är högst begränsat. Inom psykologin kallas det för Millers lag.

Som tur är kan vi komma runt arbetsminnets begränsning genom att hämta kunskap från långtidsminnet, som i sin tur inte har några kända begränsningar. Det är därför memorerad kunskap helt enkelt gör oss till bättre tänkare. Med hjälp av ämnesxpertis kan vi utveckla domänspecifika förmågor, som kreativitet och kritiskt tänkande. Dessa förmågor är med andra ord inte generiska, och går således inte att öva upp isolerat.

Internet har självklart sina fördelar. Men som kognitionsforskaren Daniel Willingham har påpekat så slår hjärnan datorn på flera punkter. En av dem handlar om hastighet. Oavsett hur snabb man är på att plocka upp mobilen och googla fram ett årtal så går det fortfarande mycket snabbare att plocka fram kunskapen ur minnet. Men det förutsätter så klart att man har memorerat det. (New York Times, 19/05 -17)

Vad kan vi lära oss av detta? Jo, att man ska ta påbuden från den pedagogiska ”expertisen” med en rejäl skopa salt. De flesta av dem kan nämligen inget om hjärnan. Men det är även viktigt att förstå att förmedling av kunskap måste komma i första rum i skolan. Att döma ut memorerad kunskap är lika korkat som att säga ”Jag har kunskap, fast i bokhyllan”.