Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Peter Hjörne: Good Göteborg - det finns!

Tillhörighet handlar inte bara om arbete och språk utan också om livet vid sidan av jobbet, om sociala aktiviteter och att känna sig delaktig i stadens liv.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Läget är inte hopplöst. Det finns rader av exempel runt om i världen på att utvecklingen går att vända, hävdade jag i min senaste krönika, i vilken jag bland annat tog upp segregationen och gängvåldet i Göteborg.

Man behöver inte fara särskilt långt för att få inspiration. Malmö är, precis som Göteborg en segregerad stad. Ett problemområde är stadsdelen Rosengård, som har blivit riksbekant av flera skäl. 

Ett är att Zlatan Ibrahimovic är uppvuxen där men kanske framför allt är Rosengård känt för våld och usla skolresultat. 2011 visade en rapport från skolinspektionen att 72 procent av eleverna i Rosengårdsskolan inte var behöriga att söka till gymnasiet. Men, som GP:s Hanna Björnheden berättade om i veckan, Malmö har lyckats bryta den negativa utvecklingen.

Det finns ett berömt citat av Zlatan: "Man kan ta en kille från Rosengård men man kan inte ta Rosengård från en kille." Och det var bokstavligen vad man gjorde. Man tog killar, men givetvis också tjejer, från Rosengård. 

Rosengårdsskolan stängde högstadiet och började placera ut högstadieelever på andra skolor runt om i Malmö och resultaten lät inte vänta på sig. Rosengårdsskolan blev lugnare för barnen som gick kvar i förskola och låg- och mellanstadiet. För högstadieeleverna, som fått platser på andra skolor, blev studieresultaten väsentligen bättre än 2011.

Jag skulle gissa att Göteborg kommer att gå den här vägen också, även om det kommer att ta lite längre tid eftersom politikerna är mer splittrade, sa chefen för Malmös nya grundskoleförvaltning, Anders Malmquist till GP.

Vägen han talar om är skapandet av en centraliserad, gemensam skolförvaltning, direktfördelning av resurser och att aktivt få nyanlända att välja skolor där de inte bor. Malmöexemplet visar klart att det finns vägar att bryta negativa trender. Det står illa till i många göteborgska skolor och det brådskar att komma till rätta med problemen. Det får helt enkelt inte "ta längre tid eftersom politikerna är mer splittrade".

Malmö har nyligen varit på tapeten med ytterligare bra initiativ. I en debattartikel i GP för två veckor sedan berättade Åsa Kaleé och David Polfeldt om Good Malmö, ett näringslivsinitiativ för att bryta utanförskap.

Good Malmö lanserades 2015. "Ett stort antal lokala näringslivsprofiler har gått samman och gett ett löfte: Var och en ska erbjuda en ung person ett riktigt jobb under ett år", skrev Kalée och Polfeldt i artikeln med rubriken "Malmö bryter utanförskap - då kanske Göteborg kan?" De erbjuder hjälp: "Om våra erfarenheter från Good Malmö kan hjälpa näringslivet i Göteborg så ställer vi gärna upp...Kanske dags för ett Good Göteborg?"

Tack för det! Det är bra med samarbete. Men det finns redan ett Good Göteborg! Jag är visserligen i någon mening jävig (som ordförande) men vill likväl berätta om den Göteborgska varianten som heter Öppet Hus. 

Det är en näringslivsstödd ideell förening, som vi startade redan 2009. Tanken med Öppet Hus är att öppna dörrar till arbetsmarknaden för unga vuxna mellan 17 och 30 år, med störst fokus på nyanlända, som varit i Sverige i max fem år. Kärnan i verksamheten är vårt mentorprogram.

Öppet Hus har i dag 70 medlemmar, de flesta företag men också organisationer i offentlig sektor. Alla betalar en medlemsavgift och de förbinder sig att ställa upp med en eller flera mentorer för våra unga adepter. 

Ungdomarna får kontakter inom arbetslivet men också förståelse för arbetslivets krav. Samtidigt får de chansen att visa upp sina ambitioner, drömmar och talanger. För mentorerna innebär mentorskapet nya insikter och perspektiv och dessutom chansen att hitta unga talanger. Öppet Hus mål är nämligen att mentorsprogrammet skall leda till både praktikplatser och fast anställning.

Därför ordnar vi också cv- och intervjuträning, vi erbjuder jobbskola, går på jobbmässor med adepterna, gör arbetsplatsbesök, tipsar om lediga jobb och ordnar språkkaféer och inspirationsföreläsningar.

Och det har fungerat. Sedan 2009 har 500 ungdomar fått en personlig mentor. Flertalet av dem har fått praktikplatser och jobb eller gått vidare till fortsatta studier.
Men tillhörighet handlar inte bara om arbete och språk utan också om livet vid sidan av jobbet, om sociala aktiviteter och att känna sig delaktig i stadens liv. Därför har Öppet Hus och dessa ungdomar bjudits in till Operan, Stadsteatern, Konserthuset, Universeum, Liseberg och matcher med Frölunda Indians. Vi har gått på Göteborgskurs på Stadsmuseet och träffat politiker i Stadshuset, för att bara nämna några av de många aktiviteter som ordnats.

Stödet till Öppet Hus är starkt och ökande. I början av året fick Öppet Hus således ett stort stipendium från Börssällskapet, med 1300 medlemmar inom näringsliv, politik och akademi. Det var ett viktigt erkännande som dessutom gav oss ökade resurser under året.

Öppet Hus bygger på några grundläggande insikter: Det är väsentligen svårare för personer med utländsk bakgrund att få jobb än för dem som är födda i Sverige. Det är dessutom mycket svårare att ens få komma till en intervju om man har "fel" efternamn. 
Det är ovärdigt och orättfärdigt - och dessutom ett gigantiskt slöseri med talang och ambition. Öppet Hus (oppethus.se) vill bidra till en bättre framtid för unga nyanlända och därmed för oss alla i Göteborg. Och det finns plats för många fler företag, organisationer och enskilda att bidra i den ambitionen.