Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer

Ingen prenumeration
  • Mitt GP
  • Korsord
  • Erbjudanden
  • Logga ut

Mathias Bred: Godtycklig behandling av afghaner

Sveriges hantering av afghanska migranter skapade redan från början många frågetecken.
Det här är en text från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

Det har knappast undgått någon att regeringen är i färd med att avvisa ett stort antal afghanska migranter. Förfarandet kring utvisningarna väcker dock starka reaktioner i civilsamhället. De som engagerat sig i männens vardag upplever hur dessa behandlas godtyckligt av svenska myndigheter. 

Från att ha accepterats och benämnts som barn får de plötsligt sin ålder uppskriven i uppenbart syfte att underlätta ett avvisningsbeslut. Avvisningarna genomförs sedan på sätt som upplevs som forcerat.

Att runt en tredjedel i gruppen som länge kallades ensamkommande barn nu får sin ålder uppskriven bör ses i ljuset av att Migrationsverket tidigare oftast accepterade den ålder som de asylsökande afghaner angav när de kom till Sverige. Källor på myndigheten berättar att det fanns en intern praxis att inte skriva upp åldern som de asylansökande angav, om denna inte var helt uppenbart felaktig.

Reglerna kring asylprocessen gav dock de sökande starka incitament att ange att de var under 18 år. Många av dem kunde antas vara män i 20 årsåldern. Det var alltså svårt att vara helt säker på en bedömning som bara handlade om några år. Mer rättssäkra ålderskontroller ansågs politiskt omöjliga. 

Situationen blev på många sätt problematisk. Personer som egentligen inte hade skyddsskäl fick det genom att ljuga. Unga människor som var i verkligt behov av extra omsorg från landet de flytt till blandades på HVB-hemmen med vuxna män från hemlandet, som redan hunnit få ett problematiskt förhållande till Sverige genom att deras tillvaro här baserades på lögner. Frågan ställdes också på sin spets vid tillfällen när asylsökande var inblandade i brott men inte kunde lagföras eftersom de i lagens mening skulle betraktas som minderåriga. 

Nu verkar pendeln ha svängt. Migrationsverket har uppfattat nya signaler från politikerna. Om policyn tidigare var att låta så många som möjligt stanna är den nu det motsatta. Vad som är beständigt är dock rättsosäkerheten. Att det inte är om en person är flykting eller inte som avgör om han ska få skydd i Sverige, utan snarare om vilken linje som politikerna för stunden driver.

Många av de som nu utvisas har i praktiken lurats till Sverige med utspel och signaler från samma politiker som nu vill se dem försvinna fortast möjligt. Hanteringen av migrationen av unga män är inte ett enskilt haveri utan en serie haverier.