Coronakrisen har satt fokus på Sveriges dåliga beredskap. Skyddsutrustning saknades på sjukhus och äldreboenden, trots instruktioner om att sådana lager skulle hållas. Förberedelser för att snabbt kunna testa befolkningen, så som skett i exempelvis Taiwan och Sydkorea, saknades också.
Förhoppningsvis ser det annorlunda ut inför nästa pandemi. Det är dock viktigt att komma ihåg att nästa katastrof inte behöver vara en smittsam sjukdom. Sveriges dåliga beredskap går igen på fler områden. Skogsbränderna 2018 är ett exempel. Men man kan tänka sig fler. Bristen på livsmedelslager gör oss till exempel sårbara om sjöfarten eller Öresundsbron skulle blockeras.
Terrorattacker kan slå hårt mot el- och telenäten. Vårt samhälle är på många sätt mer sårbart idag än för bara ett par generationer sedan. Vi är mer utelämnade åt arbetsdelning och andras expertkunskaper. Av samma anledning saknar de flesta av oss de praktiska vardagskunskaper kring hur man klarar sina basbehov som våra far- och morföräldrar ofta hade. Så sent som under 1950-talet hade väldigt många svenskar en bondgård inom den närmaste släkten som de kunde besöka. Idag är nästan alla småjordbruk borta, och med dem det mesta av vatten- och matförråd i privat regi. Det ökande intresset för egenodling i storstäderna visar möjligen att det finns ett missnöje med sakernas tillstånd.
Man behöver dock inte gå tillbaka till 1950-talet för att hitta ett mer robust samhälle. Ända fram till 1990-talet hade Sverige ett fungerande civilförsvar och ett starkt militärt försvar. För 30 år sedan fanns utbyggda beredskapslager, extra sjukvård, allmän värnplikt och fortfarande en jordbrukssektor ned en helt annan struktur än idag.
Ett exempel bland många är skyddsrummen. För ett par decennier sedan slutade man bygga dem. Innan dess hade Sverige ett mycket gott skydd i händelse av kris eller gasattacker. Cirka 65 000 skyddsrum finns fortfarande kvar. Många i vanliga flerbostadshus, men även större, såsom parkeringen under Otterhällan med plats för 10 000 personer. Men som Sveriges Radio Kaliber uppmärksammade igår (18/5) är det lite si och så med hur de underhålls.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har inte haft resurser att genomföra de inspektioner var tionde år som ska göras, det har ibland gått 20 år eller mer mellan varven. Det kan till exempel saknas fungerande filter mot gas. En del av de miljontals kronor MSB lagt på genusanalyser, ”fake news”- studier och musikunderhållning hade onekligen kunnat göra bättre nytta på annat håll.
Den dåliga beredskapen bör ses som en del i en mer övergripande förvaltningskris, där statens kärnverksamhet och långsiktig planering fått stå tillbaka för PR, normkritik och köp-säljmodeller. Beredskap har ersatts med ”flexibilitet”, i praktiken en idé om att det går att laga efter läge. Det kan ibland finnas goda argument för det. Men det finns också goda argument för att inte låta samma förvaltningsfilosofi genomsyra all verksamhet oavsett dess innehåll. Beredskap är trots allt något annat än att tro att det ordnar sig.
