Åsikterna går isär om så kallade gig-jobb. Skapar de en ny underklass eller är jobben en viktig faktor för att bryta utanförskapet?
Ett ofta använt exempel i debatten är matbudsföretaget Foodora. Deras cykel- och bilbud är igenkännbara på sina grälla arbetskläder och återfinns numera många svenska städer. Möjligen kan Foodora också vara det mest wallraffade företaget i svensk historia. Flera reportage och två böcker har skrivits av personer som prövat jobbet som Foodorabud. Senast ut är författaren Qaisar Mahmood som gör samma upptäckt som flera av föregångarna: nämligen att arbetstagaren blir socialt osynliggjord. Människor slutar hälsa och låtsas som att budet inte finns. En iakttagelse som förvisso kanske säger mer om samhället än om företaget.
Den marknadsliberala tankesmedjan Timbro gjorde nyligen sin egen version av wallraffande. Deras chefsekonom Fredrik Kopsch tog tillfälligt jobb som Foodora-bud och direktsände medan han cyklade runt i Stockholm samtidigt som han propagerade för behovet av liberala reformer. Tilldragelsen skapade en hel del kritiska – men också roade – kommentarer från vänster. Genom att göra sig till företrädare för Foodora-liberalismen hade Timbro nått något slags peak, menade man. Men beska reaktioner kom också från mer konservativa opinionsbildare. Journalisten Susanna Birgersson skrev till exempel i en kommentar på Facebook:
”För välbetalda medelklassmän är cyklandet bara lite extra träning, och content till böcker och debattinlägg, eftersom de aldrig kommer lajva själva otryggheten. ”
Och det ligger mycket i den kritiken. Det är ju inte arbetsuppgifterna i sig som gör gig-företagen kontroversiella. Problemet är att slitigt och riskfyllt arbete kombineras med osäkra anställningsformer och låga löner. Arbetstagaren hamnar i en utsatt situation som är svår att ta sig ur. Till exempel granskade Arbetsmiljöverket Foodora år 2021 och kritiserade bland annat arbetsmiljöarbetet där tillbud och olyckor inte anmäldes i tid. Sedan dess har Foodora träffat ett avtal med Transportarbetarförbundet. Buden har numer en timlön på strax över 70 kronor, vilket anses som en stor framgång.
Det vanligaste argumentet för gig-jobb är annars just att de är en väg in på arbetsmarknaden – ett förstajobb. Men Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, gjorde 2020 en studie för att ta reda på om gig-jobb i CV:t påverkade chansen att få svar från arbetsgivare. Resultatet var att det inte ökade chanserna nämnvärt. Särskilt nedslående var att chanserna för sökande med arabiskklingande namn inte ökade alls.
Så även om gig-jobben verkar vara här för att stanna kan vi nog inte räkna med att de ska lösa problemen med strukturell arbetslöshet. Det gör också att det blir svårare att blunda för de nackdelar som följer med en växande marknad av låglönejobb som i ordets alla betydelser är otrygga.
