I en lärorik saga enas några möss om att hänga en bjällra runt halsen på husets katt. Mössen piper av förtjusning tills den yngste frågar:
– Vem hänger dit bjällran?
Jag kom att tänka på den sagan när jag läste nationalekonomen Assar Lindbecks argument för marknadshyror. I en artikel på DN Debatt (14/5) skriver han att reglerade hyror jagar bort privat kapital från marknaden för hyresfastigheter. Fri hyressättning däremot skulle öka bostadsinvesteringarna.
Lindbeck påminner om att ekonomiskt välbeställda personer före andra världskriget gärna investerade i hyresfastigheter: "Ett stenhus i stan framstod ofta som en säker investering med hygglig avkastning".
När hyresregleringen infördes blev avkastningen låg och de privata investeringarna därefter. I stället ökade efter kriget den kommunala bostadsproduktionen och kulminerade i miljonprogrammet. "Men sedan ett antal år klarar kommunerna inte ens att underhålla sina tidigare byggda hyresfastigheter, än mindre att producera stora mängder nya hyreslägenheter".
Teoretiskt finns inget att invända mot Assar Lindbecks resonemang. Att han är socialdemokrat ger dessutom argumenten större tyngd. Socialdemokrater brukar inte vara snara till att förespråka marknadshyror. Praktiskt stöd finns också, städer med marknadshyror, rimlig hyresnivå och ingen bostadsbrist, Bryssel är ett ofta nämnt exempel. Så då är det väl bara att ta efter, släppa hyrorna fria och se hur bostadsbristen sakta men säkert försvinner?
Till Assar Lindbecks försvar skall sägas att han vill avreglera hyrorna gradvis. Men även det tror jag leder till stora praktiska problem. När bostadsbristen är mycket hög drivs hyrorna på en fri marknad inte upp till vad som är rimligt utan till gränsen för var bostadslösa människor förmår betala.
Vägen till balans mellan tillgång och efterfrågan på en bostadsmarknad med mycket höga hyror är kort. Men hur kommer man vidare – till en bostadsmarknad med konkurrens om hyresgästerna och press på hyrorna? Enbart konkurrens om bostäderna är inte en fungerande marknad.
Det är här jag påminner mig sagan om mössen. Alla behöver bo. Nationalekonomiskt är bostaden en vara, men socialt är den en nödvändighet. Vi kan önska oss en fri hyresmarknad med rimliga hyror och ingen bostadsbrist, men hur kommer vi dit? Hur undviker vi att fastna på vägen i enbart högre hyror? Med andra ord: Hur skall bjällran hängas runt halsen på katten?