Det gick ovanligt fort att rigga Ostindiefararen i år. På en enda helg var det mesta uppe, krönt med svenska flaggor och röda vimplar. Kinas premiärminister Wen Jiabao togs emot som en 1700-talsmandarin. Kanonsaluten dånade från batteridäck. Förtöjningsplatsen vid Eriksberg sveptes in i krutrök.
Originalet och hennes systrar seglade på Kina för Ostindiska kompaniet och bidrog starkt till Göteborgs rikedom. 250 år senare lockar kopian kinesiska ledare att stanna lite längre i Göteborg. Självklart kom Wen Jiabao för Volvos skull. Det skall vi vara glada för. Visst behöver den kinesiska bilindustrin Volvos tekniska kunnande, men Volvo behöver den kinesiska marknaden ännu mer. Kina är Volvos chans att inte följa i Saabs hjulspår.
Historiska band och minnen är viktiga – positivt och negativt. Det går inte att förstå Kinas relation till Västeuropa och USA utan att reflektera över Kinas 100-åriga förnedring.
Vid mitten av 1800-talet försökte Kina stoppa den för befolkningen förödande opiumimporten. Två krig med Storbritannien och Frankrike tvang Kina att acceptera opiumhandeln, betala skadestånd och överlämna Hong Kong som brittisk koloni. Kring sekelskiftet 1900 fullbordades opiumkrigens koloniala övergrepp på Kina när franska, tyska, brittiska, japanska, amerikanska och ryska trupper slog ner ”boxarupprorets” motstånd mot utländskt inflytande. Kejsardömet kollapsade 1911 och den kinesiska katastrofen fullbordades med inbördeskrig och Japans anfall 1937. Mao Zedong återupprättade Kinas integritet, men befolkningen fick betala dyrt i fattigdom och ofrihet.
Det moderna Kina är en märklig hybrid av snabbt växande statsreglerad kapitalism i en brutal enpartidiktatur med kommunistiska rötter. Och som alltid vid kinesiska statsbesök var den stora frågan: Hur kombinerar man moraliskt nödvändig kritik av diktaturen med så många nya och fördelaktiga handelsavtal som möjligt?
Svaret är förstås att man kombinerar – i förhoppningen att ekonomisk utveckling drar med sig demokratiska reformer. Men svaret är också att man får välja sina ord. Det går att vara principfast och samtidigt visa respekt för att Kina reser sig ur en fattigdom och förnedring där västerländsk kolonialism spelade en avgörande roll.
En smula ödmjukhet inför historiens minnen försvagar inte kraven på demokrati och mänskliga rättigheter i Kina. Tvärtom kan vi peka på en lång och svår egen resa där demokrati skapat välstånd och välstånd skapat demokrati.
