Ger Gelotte: Lika rött som auktoritärt

Det här är en åsiktstext från GP Ledare. Ledarredaktionen är oberoende liberal.

ANNONS
|

Henrik Berggrens stora biografi över Olof Palme ligger på läsbordet. Den är grundlig, välskriven och mycket läsvärd. Själv fastnade jag direkt för Palmes överklassbakgrund i stockholmsk högborgerlighet, uppblandad med finlandsvensk och tyskbaltisk godsägaradel. Inte för att det är någon ny iakttagelse. Palmes släkt- och familjeförhållanden är väl kända och det är viktigare vart vi är på väg än varifrån vi kommer. Men helt fria från barndomens värld och värderingar blir ingen av oss.

Olof Palmes bakgrund var, trots liberala stråk, Oskarianskt konservativ. Därifrån är steget både långt och kort till socialdemokratins starka samhälle, så tydligt besläktat med gammelkonservatismens samhällsideal, paternalistiskt och välvilligt – förutsatt undersåtarnas lojalitet.

ANNONS

Som den rättrådige godsägaren förväntades ta hand om sitt husfolk och sina anställda från vaggan till graven, så tar det starka samhället medborgarna i handen. Men det starka samhället står lika oförstående inför människor som vill gå sina egna vägar som någonsin den gode godsägaren och hans kusin den generöse brukspatronen. Med förvåning och vrede reagerar de på slik otacksamhet. Olof Palme ärvde ”det starka samhället” som socialdemokratins mål och ideal av sin företrädare som partiordförande, lärarsonen från de många brukens Värmland, Tage Erlander. Båda föreställde sig ett samhälle som tillfredställde alla nödvändiga och legitima behov. Någon förståelse för alternativ fanns inte, vare sig för föräldrakooperativa daghem eller alternativ radio och tv. Medborgarna förväntades hålla till godo.

Självklart bör man akta sig för att låta parallelliteten mellan konservatism och socialdemokrati bära för långt. Men den bidrar till att förklara en del av politiken i vår egen tid. Exempelvis varför det var så lätt för Fredrik Reinfeldts nya moderater att omfamna folkhemsvisionen och den offentliga sektorn – inklusive höga skatter. Jobbskatteavdragen har inte berövat Sverige tätplatsen bland världens högskatteländer.

Folkhemmet var en konservativ vision, tillskriven högerpolitikern Rudolf Kjellén, innan Per Albin Hansson i en riksdagsdebatt 1928 gjorde den till Socialdemokraternas berättelse om framtiden. Som praktisk välfärdspolitik kan vi söka och finna välfärdsstatens förebilder under slutet av 1800-talet i Bismarcks godsägarkonservativa Tyskland.

ANNONS

Arvet från godsens och brukens Sverige kan också bidra till att förklara hur ledande socialdemokrater i den senaste valrörelsen kunde häva ur sig obegripligheter som ”valfrihet är att slippa välja”.

Om godsägaren, brukspatronen eller partiet vet bäst finns inget legitimt behov för undersåtarna att välja. Kräver de ändå valfrihet är det ett utryck för otacksamhet och ett hot mot samhällets harmoni.

Visst reste Olof Palme långt till socialismen – från våningen på Östermalm, somrarna på moderns (född von Knieriem) släktgods i Lettland, farmoderns (född von Born) herrgård i Sörmland, Beskowska skolan, internatskolan Sigtuna Humanistiska läroverk och officersutbildning i kavalleriet. Han bröt med sitt konservativa ursprung, men inte med alla dess ideal. Från konservatismens goda vilja till socialdemokratins starka samhälle är det inte så långt som man kan frestas tro.

ANNONS