I Sverige får människor bestämma över sitt liv, men inte över sin död. Inte ens när du är mycket sjuk och slutet står för dörren. Alla måste gå bort den naturliga vägen.
Som läkare, och tidigare som undersköterska, har jag träffat många människor i livets slutskede. Lika olika som man möter livet möter man döden. En del är tillfreds med hur allt slutar, andra sörjer hur det har varit. Många ser fram emot att slippa sjukdomens lidande, några vill uppleva ännu en gryning hur plågad kroppen än är. Vissa vill dö i ensamhet, somliga med familj och vänner omkring sig.
Under de senaste tjugo åren har rätt till dödshjälp införts i västländer som USA, Kanada, Australien, Nederländerna, Belgien och Schweiz. Av dessa kan vi lära hur en dödshjälpslagstiftning kan byggas upp - och vad som inte bör ingå. I Beneluxländerna finns exempelvis möjligheten att få dödshjälp på grund av psykisk sjukdom. Unga människor har fått vårdens hjälp att fullfölja sin sjukdoms önskan att avsluta livet trots att det ligger framför dem. De flesta svenska dödshjälpsförespråkare vill dock se dödshjälp endast för människor med terminal somatisk sjukdom, som i den amerikanska Oregonmodellen.
Data därifrån visar att de flesta av dödshjälpsmotståndarnas argument inte håller. Varken minoriteter, ekonomiskt resurssvaga eller handikappade är överrepresenterade bland dem som får dödshjälp. Det finns heller inga belägg för att dödshjälp skadar förtroendet för sjukvården. Eller hindrar arbetet mot självmord. Att vilja avsluta livet strax innan man ändå ska dö är något annat än att ta sitt liv i förtid.
Sverige är ett individualistiskt land. Här får folk leva som de vill, älska vem de vill, arbeta med vad de vill. Hela samhällsbygget går ut på att människor ska vara fria. Själva ha makt över sina liv. Varför har vi då inte makt över vår död? En majoritet av svenskarna anser att beslutskapabla människor i livets slutskede ska ha rätt till dödshjälp. Åsikten är en logisk följd av svenskarnas grundläggande värderingar om individuell frihet. Ändå vill politikerna inte ens utreda frågan.
Som läkare ägnar jag mitt yrkesliv åt att bekämpa döden. Jag och mina kollegor i sjukvården gör allt för att människor varken ska dö i förtid eller lida av sjukdomar. Men ibland finns det inte något att göra. Livet har trots allt hundra procents dödlighet. Vissa tycker att dödshjälp inte är förenligt med läkaretiken. Jag håller inte med. Läkare måste ha respekt för patients självbestämmanderätt i alla andra medicinska frågor. Vi borde respektera de människor som inte vill uppleva döendets lidande lika mycket som de som vill ha vår hjälp att klara av den sista tiden. När slutet närmar sig kan inte principen om patientens rätt att bestämma över sig själv upphöra.
Den som är för frihet livets alla andra dagar måste också ta strid för att friheten ska innefatta även den sista. Människor ska själva få bestämma över sina liv, och de ska också få besluta över sin död.
